Kvalitet och utveckling eller avveckling

Filosofiska rummet i söndags handlade om kvalitet. Vad är kvalitet och vem avgör dess innehåll?  Begreppet framställs ofta som något neutralt, men det är svårt att fastställa kvalitet inom mer mjuka områden såsom vård, skola och omsorg. Kvalitetsmätningar kan till och med försämra kvaliteten, eftersom det låser fast verksamheten i det som är mätbart. Fyrkantiga krav på svårmätbara egenskaper låser fast verksamheter i fasta ramar, som förhindrar kreativitet och utveckling.

Kvalitet är sällan något objektivt. Krav på mätbara mål medför att de viktigaste egenskaperna kan falla bort. Synliggörandet av det mätbara kan vara positivt, så länge det inte utestänger kvaliteter som är svårmätbara. Det som påstås vara kvalitetsmätningar blir ofta i stället kvantitativa mått. Det har blivit mer och mer vanligt att kritik framförs mot allt som ska dokumenteras enligt färdiga mallar.

Filosofiska rummet lyfter också fram frågeställeställningen om konkurrens ökar kvaliteten. Kvantitativa mätbara mått tränger undan viktiga kvaliteter. Det går att synliggöra vissa förutsättningarna för kvalitet, såsom personaltäthet m.m. Men kvalitet inom omsorg handlar ofta om det mänskliga mötet, vilket knappast kan omvandlar till mätbara mål.  

Allt ska inte ingå i en marknad. Varken vård, omsorg eller utbildning kan tryckas in i fyrkantiga mallar. Kundval och valfrihet har ibland motstående intressen mot demokrati och samhällsansvar. I början av 90-talet skrev vänsterpartiets dåvarande gruppledare att en utbildningsplats i grundskolan är något helt annat än att köpa en ny skjorta i klädbutiken.

Likaså är omvandlingen från brukare till kund en nedmontering av demokratin och samhällsansvaret. Om jag inte är en nöjd kund, så kan jag istället för att framföra kritik och använda min demokratiska rätt att påverka och kräva inflytande välja någon annan utförare som lockar med bättre villkor. Det blir mer och mer vanligt att elever och föräldrar hotar med att byta skola om inte verksamheten rättar sig efter deras krav på ökade rättigheter för just deras barn.

Att bilda sig kan aldrig innebära att en från början definierar vad en ska uppnå. Dagens instrumentella kunskapskrav motverkar ökad bildning, en tappar bort bildningsresan.

Dagens individer ska antingen vara nöjda eller flytta, byta jobb, byta serviceleverantör. Samtidigt åstadkoms en likriktning av leverantörernas tjänsteutbud, medan utvecklingen och kreativiteten avtar.

När Uppsala kommun var moderatstyrd 1991 – 1994 påbörjades konkurrensutsättningen av äldreomsorgen. Många tjänstemän tvingades in i en glättighetskultur, för det gällde att gilla läget. För att kunna vinna i upphandlingarna gällde det att tro på att den ledde till förbättringar. Idag arbetar Uppsalas egna regi med att lägga realistiska anbud. En ska känna att en klarar att genomföra det en lovar på ett värdigt sätt. Detta är ett skäl till att vi har fått en ökad andel privata bolag i kommunen.

En vän till mig arbetar på ett äldreboende som togs över av ett privat välkänt bolag. För henne gällde det att gilla läget, eftersom hon inte kunde påverka beslutet. En viktig utgångspunkt blir att tro på att det blir bra och att ge en sådan bild utåt. Det tror jag är ett skäl till att vi ofta får höra om nöjda medarbetare på privata äldreboenden. En vill bara prata om förbättringar och blundar för försämringar för det är ofta svårt att byta jobb.

 Detta är inte samma sak som att kommunen alltid är och har varit bra som arbetsgivare och att kommunalt alltid är bättre än privat. Så enkelt är det inte, men däremot är det viktigt att se bakom många privatanställdas och privata verksamheters glättiga attityder. Jag är övertygad om att alla privatiseringar av vård, skola och omsorg leder till en utarmning och samtidigt en kostnadsökning inom dessa områden. Välfärdssamhället och likvärdigheten monteras ner bit för bit.

Jag har nu ansökt om städning som bistånd. Väljer självklart kommunala utföraren Vård&bildning. Verksamhetschefen för inre staden var hemma hos mig idag och jag har skrivit under ansökan. Hon berättade att det nu sker en tillströmning av hemtjänstkunder till Vård&bildning. Fler och fler väljer kommunala verksamheter. Samma sak gäller många kommunala skolor, en litar helt enkelt mer på det kommunala.

Min vän som påtvingats en privat arbetsgivare på sin arbetsplats frågade mig om kommunen inte kunde ta tillbaka detta äldreboende, för nuvarande ledning har stora brister. Hon vill jobba för kommunen eftersom bolaget inte lever upp till rimliga krav på öppenhet och tillräckligt med personal. Tyvärr är detta inte möjligt om bolaget lever upp till det skrivna avtalet. Och Uppsalas borgerliga politiker har inte ens velat erkänna brister inom den privata äldreomsorgen, även när det har varit väldigt tydligt att utföraren bryter mot avtalen.

Hoppas på byte av såväl politikens innehåll som av regeringspartierna efter nästa val. Dagens målstyrning och vackra tal om god kvalitet har medfört ett förytligande och förtingliggande av vård, skola och omsorg. 

För övrigt så tror jag på att cellgiftsbehandlingen kommer att hjälpa mig. Jag har tilltro till att jag orkar och får leva ett tag till.