Det är vanligt att kräkas efter att ha fått cellgifter. Därför har jag alltid fått hem antikräkmedel efter en cellgiftbehandling om jag inte varit säker på att jag haft hemma. Har inte tidigare haft problem med illamående och många små påsar har blivit liggande.
Minns första beskriviningen av kräkningar som betingade reflexer som behandlande sjuksköterska gav mig hösten 1994. Hon berättade om en kvinna från Dalarna som behandlats med cellgifter på Ackis. Minnet av cellgifterna var djupt lagrade i hennes kropp, så hon kräktes när hon såg Domkyrkans torn när hon passerade Uppsala med tåg.
Hittade ”Palliativ vård relaterad till tumörsjukdomar" på nätet. Denna handbok på254 sidor verkar innehålla mycket intressant.
Angående illamående och kräkningar finns det alltid med en känslomässig komponent i illamåendet. Benägenheten att må illa ökar av oro och ångest. Starka förväntningar att må illa kan övergå till verkligt illamående och detta styrs från kräkcentrum i hjärnan.
Har redan bloggat om när jag för några veckor sedan skulle gå ut och äta med dotter och barnbarn och kräktes på morgonen när jag tänkte på den restaurang jag och dotter gärna går på. Mådde illa och hade svårt att äta pga av frityrlukten när jag var där för drygt ett år sedan. Vi gick hem till henne istället. Känner mig mer och mer känslig för olika maträtter och har förlorat en del av min matglädje.
Likaså har jag skrivit om att jag kräkts flera gånger sedan långfredagen och vanligen på morgonen. Jag har försökt hitta strategier, såsom att äta lite yoghurt före alla medicinerna, äta extremt långsamt och att ta primperan före frukosten. När jag kräktes av primperanet så blev jag riktigt orolig. Kände att nu gäller det att bli av med eventuella betingade reflexer, så att jag inte bara kräkas för att jag förväntar mig att jag ska. Benägenheten att må illa ökar ju dessutom av ångest och oro.
Därför har jag ätit långsamt och börjat med yoghurt på morgonen. Det är jobbigt att se alla mediciner jag ska svälja. Men jag har mått bättre av att lägga dem på brickan och ta med till min sköna säng istället för att kasta i mig medicinerna snabbt i köket. Och så har jag tillåtit mig att vila mellan tuggorna och andas djupt. Dessutom försökt bestämma på djupet av mitt jag att jag inte ska kräkas. Det har också hjälpt att äta tillsammans med andra och bara sådant ja vill ha. Nu har jag inte kräkts sedan onsdag morgon, så det känns som om mina strategier lyckas.
För övrigt var jag på jobbet idag. Var där från klockan ett till halv sex. Känns bra att ha tagit tag i några saker och att jag överhuvudtaget äntligen kom iväg. Ställde bilen på handikapparkeringen precis framför ingången. Var lite jobbigt att ta så mycket plats med min handikappande sjukdom, men kände att gäller det att inte gömma sig utan stå upp för hur det är. Kryper jag undan och döljer mår jag helt enkelt inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar