Allmänintresse, egenintresse och politik

Lyssnar på PO Tidholms krönika i God morgon Världen "Naturen är en åker".  Han berättar om när skogen blev kultur istället för natur i början av 1800-talet. Verklig skogsnytta skulle handla om att så och skörda. Gemensamt ägande påstods medföra att alla agerade egoistiskt och skapade oreda. I början av 1800-talet startades privatiseringen av skogen. Äganderätt gick före samhällsintresse. Skogsindustrins andel av BNP är 2,7 %, men vi förväntas ha förståelse för att några svenskars egenintresse ska gå före allmänhetens intresse av att vistas i skogen.

Elinor Ostrom, nobelpristagare i ekonomi, har visat på att gemensamt ägande och socialt samarbete på lokal nivå inom vattenvårdsfrågor, fiske m.m. ger positiva effekter.

Nyliberalismen och människan som egoist har fortfarande stort genomslag i politiken, men motkrafterna blir starkare och starkare.

Läser Maria-Pia Boëthius krönika i ETC, som ger en bra bild av Bildts giriga egenintresse av att synas och tjäna pengar. Juli 1995 är han gäst hos Slobodan Milosevic, den serbiske presidenten. Där träffar han också general Ratko Mladic, som gjort en liten avstickare från Srebrenica, där serberna dagen innan inlett den belägring av staden som kommer att leda till massaker på 8 000 bosnier, varav 500 barn, pojkar yngre än 18 år. Bildt gör inget för att stoppa massakern, utan glider lätt vidare för nya möten med nya makthavare och mörkermän.

För mig är det självklart att allmänintresset ska stå över egenintresset i politiken. Människors egenintresse är ingen bra grund för samhällets organisering och lagstiftning. Däremot att de mänskliga rättigheterna gäller alla.

För övrigt hostar jag en del, men känner mig för övrigt riktigt pigg. I morgon får jag ny cellgiftbehandling.