Livet är nu och sedan

”Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.”                                                                                                                                                                                     Karin Boye

Silverarv

Dessa ord ovan tilltalar mig. Hela dikten är jag inte lika förtjust i:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

                                                                                       Karin Boye ur diktsamlingen "Härdarna"

När jag tänker på denna dikt tänker jag på att livet är så kort. Ibland kan en bära runt en massa skräp som människa, en massa perspektivlösa minnen av tillfällen och ytligheter där en upplever sig ha blivit förorättad. Och så håller en på och fäktar runt i sin lilla bubbla. Jag vill inte bryta upp om det innebär att jag springer ifrån min vardag för att försöka uppleva morgondagen istället för den dag som är. Däremot vill jag bryta upp från mina gamla ältande onödigheter.

Det räcker inte med mål, en måste försöka leva som en lär. Det finns inga genvägar till en mänskligare värld och det är vägen som är mödan värd. Så bär jag med mig de delar av denna dikt som gjort starkast intryck på mig. Jag har alltså delvis förvanskat budskapet, vilket väl inte gör något.

En annan fin dikt

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten gick jag fram - men av skräck var brynjan gjuten och av skam.

Jag vill kasta mina vapen, svärd och sköld. All den hårda fiendskapen var min köld.

Jag har sett de torra fröna gro till slut. Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet mer än järn, fram ur jordens hjärta drivet utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter, där jag frös. Jag vill möta livets makter vapenlös.

                                                                 Karin Boye ur diktsamlingen "Härdarna"

Tänker att jag vill möta döden vapenlös och hoppas att allt gammalt skräp som gnager i mig har runnit ur mig innan jag dör.

Fler dikter hittar du hos Karin Boyesällskapet