Jag hatar begränsande normer

Igår skrev jag ”Jag hatar klassamhället". Jag brukar inte använda så starka ord. Mitt starka uttryck beror på att det är vidrigt att se hur så många människor slås ut och förnedras i dagens nyliberala samhälle.

Likaså hatar jag begränsande normer som stöter ut och underordnar människor. Dagens ekonomistiska patriarkala system behöver utmanas. Den som står upp för och visar på att en annan värld är möjlig utsätts ofta för förlöjliganden. Likaså den som vill förändra normerna och rådande ideologier där de verkar, oavsett en är politiskt höger, vänster eller mitt emellan.

Många försöker tysta ned kritiken av rådande samhällssystem och borgerliga normer. Många moderata makthavare beviljar bara intervjuer när de tror att intervjun gynnar dem.  Ett demokratiskt förhållningssätt är ingen viktig norm för dem.

Pratade med en kompis idag om att det är tur att det finns kritiska journalister och fria medier. Likaså att P1 och SVT fortsätter ha samhällskritiska program, trots att en del borgerliga politiker gärna vill tysta dessa kritiska röster. Jag vet att alla borgerliga makthavare inte stämmer med ovan angivna skiss. Det finns självklart också många borgerliga politiker som står upp för demokratin och inser behovet av att makten granskas. På samma sätt finns det politiska makthavare till vänster som gärna vill tysta kritiska röster i länder  där vänstern har makten.

Det är en fördel om du har ett socialt kapital, alltså tillgång till ett resursrikt socialt nätverk om du vill ha makt och inflytande. Likaså om du har social kompetens, alltså känner in och underordnar dig de normer som finns där du verkar.

Nedanstående citat ur skolverkets rapport ”Diskriminerad, trakasserad, kränkt” brukar jag utgå från när jag pratar likabehandling i personalgrupper.

”Redan på förskolan har barnen föreställningar om vilka normer som gäller för flickor respektive pojkar. De vet hur de förväntas leka, hur de ska uppföra sig, vilka kläder de förväntas ha o.s.v.

Om ett barn inte lever upp till dessa normer finns risk att hon/han blir retad och rent av utskrattad av de andra barnen.”

Eftersom barn är helt beroende av andra människor, så är de väldigt känsliga för osynliga normer. Som vuxen kan en vara mer oberoende. Särskilt om en har säkra inkomster. Däremot finns ingen människa som är helt oberoende. De utstötningsmekanismer som startar om du försöker tänja normerna på ett oacceptabelt sätt för normsättare som finns i alla grupper kan det slå hårt mot din självkänsla.

Jag skriver detta för att jag håller på med någon slags bokslut över mitt liv. Tänker på många personer som ofta på ett omedvetet sätt har lärt sig de osynliga normer som alltid finns och försökt tyst mig för att jag inte velat underordna mig dessa normer. Tänker på förtroendevalda som lagt en stor del av sin tid åt att bygga ett socialt kapital istället för att tänja politiken åt det håll en har fått sitt politiska uppdrag för att göra.

Visst är det bra att skaffa sig ett socialt kapital och visst är det viktigt att förstå vad som ligger bakom begreppet social kompetens och inte i alla sammanhang vara besvärlig. Däremot är besvärliga människor en förutsättning för utveckling och förändring.

Om alla som har möjlighet att förändra alltid underordnar sig begränsande normer kommer allt mänskligt liv på jorden att utplånas. Nu finns det och kommer alltid att finnas utmanare. Var rädd om dem!!!