Jag hatar klassamhället

Läser i Bröstcancerföreningens tidning att kvinnor med låg utbildningsnivå och invandrarkvinnor löper lägre risk att dö av bröstcancer. Samtidigt har risken att dö av sjukdomen ökat avsevärt sedan år 2000 för samma målgrupp. Fler kvinnor med låg utbildningsnivå och invandrarkvinnor dör om de drabbas.  Ojämlikheten ökar.

1995 såldes en fjärdedel  av Uppsala kommuns egna bostadsbestånd. Vänsterpartiet bröt samarbetet med socialdemokraterna och miljöpartiet och blev ett oppositionsparti. Dessa bostäder har sedan sålts vidare i flera led. Eftersom det är bostadsbrist så finns inget tryck på låga hyror i kommunen. Den så kallade bostadsmarknaden fungerar inte för låginkomsttagare. Värdet på bostäderna ökar och för varje gång som bostäderna säljs ökar priset. Köparna vet att de trots stora investeringar kan göra vinster, eftersom de alltid kan höja hyran. I detta system är alla som inte har råd att köpa en bostadsrätt maktlösa. Nu lyxrenoveras många av dessa bostäder. Hyrorna höjs med runt femtio procent. Många kommer inte att ha råd att bo kvar. Hyresgäster mår dåligt. Vita män i bolagsstyrelserna tar ingen hänsyn till hyresgästerna. Deras uppgift är att agera för största möjliga vinst, så att aktieägarna blir nöjda. Dessutom kan de alltid höja sina egna arvoden och VD:s lön, för de är så bra på att öka vinsterna. Tvåtredjedelssamhället är här.

Hör Göran Hägglund säga att tandvårdskostnaderna inte ska sänkas. Han tycker att de människor som inte har råd att gå till tandläkaren får skylla sig själva. De kan väl prioritera lite bättre.

Den relativa barnfattigdomen ökar. Fler och fler barn till låginkomsttagare får stanna hemma på gården året runt när skolan är slut för dagen. Köerna till soppköken ökar.  Andra barn åker jorden runt gång efter gång. De tillhör familjer som har råd att göra allt de vill göra. Den fattige tiger om sina brister på möjligheter och val. Välgödda borgerliga politiker anser att den fattige måste prioritera bättre.

Jag hatar klassamhället