Intressant att läsa om hur de första kvinnliga yrkesofficerarna på 80- talet såg det som en utmaning att anpassa sig till den manliga jargongen och maskuliniteten. Dessa kvinnor förstärkte den stereotypa maskuliniteten, vilket delvis berodde på att de inte fick stöd. För att överleva i maskulinitetskulturen kämpade de för att framstå som tuffa och tåliga. Nu har kvinnor funnits länge inom försvarsmakten, men försvaret är fortfarande en manlig bastion. Trots att äldre och mer erfarna kvinnor ställer krav utifrån sina behov och vägrar underordna sig maskulinitetskulturen tar det tid att förändra.
Läste en annan intressant artikel från genusflödet om den individualiserade jämlikheten. Översätter en det till de första kvinnliga yrkesofficerarna, så lades ansvaret på dem för att de skulle lyckas. Var de inte tillräckligt tuffa så ansågs bristerna finnas hos dem. Individualiserad jämlikhet är en teknik för att dölja strukturell makt och belasta problem i relationer på "parterna", båda parter anses ha ansvar att lösa konflikterna.
Inom parrelationer där mannen misshandlar kvinnan har en länge vetat att våldet handlar om makt. Försök att lösa misshandeln genom parsamtal var det länge sedan någon misshandlad kvinna tvingades in i.
Däremot är det fortfarande vanligt i många sammanhang, på många arbetsplatser och i skolklasser, att individualiserad jämlikhet används som en teknik för att dölja strukturell makt. Allt enligt det gamla uttrycket ”Det är inte ens fel att två träter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar