4 dagar i april

Kom nyss hem från Uppsala stadsteaters pjäs, 4 dagar i april. Pjäsen handlade om nazismen och motstånd, om ett försök från Hitlertyskland att starta upplopp i Gamla Uppsala och lägga skulden på norska flyktingar. Ett syfte var enligt bakgrundsinformationerna att konstruera skäl för tyska nazisterna att också angripa Sverige. Läs recensionen i lokaltidningen.

Pjäsen ger inblickar i såväl svenska nazisters agerande som polisens inkompetens att utreda brott begångna av dem själva. Locket läggs på och offentlig granskning förhindras. Teatern ger också insyn i olika människors sätt att agera, några ägnar sig åt översitteri och förtryck, andra är kallt beräknande, ytterligare andra visar mod och rättframhet, några är bara fega och rädda om sina positioner och ytterst få vågar stå upp för det de tror på. En nazist ändrar sig och försöker återställa och göra gott.

För övrigt har jag varit igång hela dagen idag. Trodde inte jag skulle orka, men det har gått bra. I kväll sjöng vårens första koltrast för mig. Ljuvliga flöjtande toner från en björktopp i solnedgången.

Det som hände i Gamla Uppsala händer igen och igen på många platser i världen. Människor med vapenmakt, i detta fall uppsalapoliser, angriper oskyldiga motdemonstranter som står upp för fred och frihet. Uppsalaborna blev på Annandagen 1943 nedmejade av poliser som slår vilt omkring sig med sina sablar mot flyende barn, vuxna och gamla.

Den viktigaste frågan är väl – hur kan vi stoppa fascismen? Och åtminstone ett svar är väl givet – att utreda och offentliggöra och aldrig lägga locket på.