Är samhällsstödet till för dem som är bäst på att fylla i blanketter eller?

Jag tror på devisen ”Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov”. I min fostran ingår att ta ansvar. Utgår i min vardag från att andra också tänker så, men vet förstås att det finns många undantag. Tror också att dagens individualistiska samhälle stärker egoisterna och slår mot oss som vill vara solidariska.

Min fysiska förmåga försämras kontinuerligt och jag har redan bloggat om mitt behov av att använda bilen. Har sökt handikapptillstånd eftersom jag har svårt att gå längre sträckor, men fått avslag. Avslaget bygger på att min läkare i ansökan tryckte på problemen med min fot och därför inte skrev att varaktigheten var längre än 6 månader.

Har pratat med handläggaren som säger att lagen och transportstyrelsens ”riktlinjer” är väldigt fyrkantiga. Det handlar enbart om min förflyttningsförmåga. Jag uppfattade henne som att kommunen inte har några politiska frihetsgrader. Har också pratat med ansvarig tjänsteman på transportstyrelsen, som ger en mjukare bild. Det ska alltid göras individuella bedömningar, men grunden är enbart förflyttningsförmågan och en kan inte ta hänsyn till tillgången på parkeringsplatser på olika ställen.

Min läkare blev upprörd över avslaget, ansåg att jag behövde ett parkeringstillstånd och vill anpassa sig till de krav som ställs för att jag ska få ett tillstånd. Jag har ju problem att förflytta mig.

Tycker att det är vidrigt att dagens stödsystem i mycket bygger på hur bra en fyller i blanketterna, inte vilka behov en har. Den som tolkar de svar som efterfrågas rätt får bifall. Om en försöker så gått en kan och har en positiv syn på sina möjligheter så blir en straffad. Nålsögat verkar vara att en ska framställa sig som hjälplös. Myndigheternas roll är att ifrågasätta varje sak en skriver och säger och inte ha tillit till individens beskrivning. Kontrollsamhället hårdnar. Detta oavsett det handlar om handikapptillstånd, socialbidrag, A-kassa eller sjukersättning. Vi som behöver samhällets stöd måste lära oss att underordna oss, framställa oss som offer och förminska vår egen kompetens och framtidstro. Jag hatar alla myndighetsblanketter och ser dem som något nödvändigt ont.

För övrigt är några av mina värden något försämrade och min läkare vill inte tolka detta negativt.