Svarta hål, tomhet och hopp

Nu har jag bytt behandling. Hade förhoppningar om en fortsätning med Taxotere och Xeloda och med fyra veckors mellanrum istället för tre. Istället har jag fått cellgiftet Halaven idag, ett nytt cytostatikum som är utvunnet från den japanska havssvampen Halichondria okadai. Substansen är den första i sin klass och ges till patienter som har långt framskriden bröstcancer, med hög andel skelett-, lever- och lungmetastaser och flera tidigare genomgångna cellgiftbehandlingar.

Orden patienter med långt framskriden bröstcancer vill jag inte höra. De gör ont i mig, hatar att ha långt framskriden bröstcancer.  Känns som ett svart hål, den svarta döden och jag vill leva.

Som ofta kommer det upp gamla sånger i mitt huvud när jag känner glädje eller sorg. Just nu hör jag Lena Granhagen sjunga Wolf Biermann i mitt inre.

”Det är den svarta Död, det är den vita Död, det är den röda Död, å min kära Kära.”

Texten handlar om krig och mördande.  Men för mig känns orden som ett utlopp för förtvivlan, svarta ord som  blir till såväl besvärjelse som befrielse.

Läkarbesöket var inte bara svart. Mina grusade förhoppningar ledde till en tomhetskänsla. Samtidigt var labbsvar och skiktröntgenresultat tillsammans dubbeltydiga.

Datortomografin visade att jag har nya små metastaser i levern, samtidigt som de gamla levermetastaserna har fortsatt krympa. Troligen har det skett mutationer i cancercellerna, så att några blivit immuna mot cellgiftbehandlingen jag fått och därför börjat växa. Samtidigt håller cellgifterna tillbaka andra cancerceller.

Jag har vatten i lungsäcken, vilket förklarar min andfåddhet. I ena lungan finns nästan en halv liter vatten och i andra några deciliter. Om besvären ökar går det att tappa lungorna på vatten.

Lungproblemen kan antingen bero på metastaser i lungorna eller vara en effekt av Taxoterebehandlingarna.  Jag har nu fått elva behandlingar sedan maj 2011 och efter så många behandlingsomgångar är det vanligt att kroppen samlar vatten någonstans. Totalt har min kropp fått Taxotere 26 gånger. Förhoppningsvis har jag inte cancer i lungorna. Får kroppen vila från Taxotere kan jag klara sådana behandlingar igen senare.

Labbproverna såg bra ut. Ca-15 har gått ner med ytterligare sex procent till 281. Levervärdena var bättre och inga labbvärden hade försämrats.

Nu hoppas jag på att Halaven fungerar, slår ut de levermetastaser som börjat växa och gör att alla metastaser dör. Om Halaven håller cancern stången under minst några månader, kan jag sedan kanske återgå till Xeloda och Taxotere. Dessutom kommer det säkert nya fungerande cancerbehandlingar om jag får leva ett tag till. Det finns hopp.

Läkemalva från min gamla trädgård