onsdag 4 januari 2012

Nya insikter

Tänker ibland på hur jag förändras, får nya insikter och nya perspektiv. Jag lär av livet, av möten med andra och av att ha tid och våga. Några exempel:

• Minns hur jag såg på livet som barn. Det fanns tre stadier, barn, vuxen och gammal. Barn fick leka, vuxna var vuxna oavsett de var 20 år eller 55 år. Vuxna hade vuxenkläder och lekte inte. När en blev vuxen började det stora allvaret och ansvaret. Sedan blev en gammal, hade gammelkläder, grått hår och käpp.

• Andra barndomsminnen är att i kyrkan rådde allvaret. Där fick en inte skratta. Om någon dött fick en heller inte skratta. Då gick en med ett svart band på kläderna och var allvarlig i minst ett halvår.

Mina barndomstankar var alltså att livet var antingen eller, svart eller vitt. Livet var inrutat i olika skeenden, med tydliga gränser emellan. Första gången jag verkligen på djupet av mitt jag insåg att en också kan skratta trots att en har sorg var jag över trettio år.

• Som ny fullmäktigeledamot trodde jag att ett fullmäktigebeslut alltid ledde till en förändring. Hade kommunfullmäktige sagt en sak så genomfördes beslutet av tjänstemännen.

• Jag tänkte också att det fanns en lojalitet mot tagna beslut bland dem som deltagit i besluten.

• Över huvud taget hade jag en föreställning av att en gör det en säger att en ska göra om en är en fungerande människa. Likaså att en grundade sina beslut i kunskap.

Efter att ha haft ledande positioner och mött många andra som haft ledningsuppdrag har jag insett att vi tänker och fungerar ganska olika som människor.

För en del är de sociala mötena och samtalen viktigare än att följa och genomföra beslut. Vardagen är en sociala arena som ständigt förändras. Tidigare tagna beslut är inte så viktiga. Socialt interagerande är viktigare än kunskap.

Informella maktstrukturer finns mer eller mindra överallt. Jag är en person som fortsätter vara lojal mot tagna beslut och anser att en organisations verksamhet ska bygga på kunskap. Jag är alltså lojal mot besluten, medan andra är mer lojala mot såväl informella som formella maktstrukturer.

Jag har under åren som kommunalråd lärt mig vikten av bra processer. Att tvingas genomföra saker en inte tror på blir sällan bra. Därför är det viktigt med tid för själva processen, inflytande och delaktighet. Samtidigt är det nödvändigt med tydlighet från ledare. Allt för mycket förståelse för att människor inte genomför det en förväntas göra, är negativt för såväl utvecklingen som arbetsglädjen.

Kan mer och mer se min egen utveckling inom olika områden och hur jag lär av livet. När jag var lärare lärde jag mig se hur många elever dolde sina brister. Detta var nytt för mig. Jag har själv alltid frågat när jag inte förstått. Kan känna tacksamhet över att kunskapsbrister för mig inte har varit förenat med skuld och skamkänslor, så jag har inte haft behov av att dölja något. Som lärare trodde jag att detta enbart gällde eleverna och att en som vuxen vågade fråga. Nu vet jag att många vuxna är ännu skickligare än eleverna på att dölja det de inte förstår eller kan. Tycker det är tragiskt. Inser att detta är svårt att ändra men att det går. Tänk vad härligt det skulle vara med ett samhälle där det är hög status att fråga när en inte kan eller förstår. För att uppnå detta måste såväl skolan som patriarkatet förändras.

Som biologilärare i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet undervisade jag om homosexualitet. Tänkte inte på att jag framställde homosexualitet som en avvikelse från det normala. Det var så sexuell läggning framställdes i elevernas läroböcker.

När jag började arbeta som utvecklingsledare inom grundskolan i Uppsala 2006 hade jag bland annat ansvar för jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Då hade jag föreställningen att skolan underlättade för eleverna att vara jämställda. Sedan har jag lärt mig att det ofta är precis tvärtemot – skolan gör ojämställdhet. Könsrollerna är som mest stereotypa i skolan. Barnen umgås mer jämställt på sin fritid.

Som kommunalråd hade jag ansvar för demokrati, jämställdhet och integration. Visst tyckte jag att HBT- frågorna var viktiga men då förstod jag inte hur heteronormen genomsyrar det mesta i vår vardag. Det har jag lärt mig genom partikamrater och på mitt nuvarande arbete som tjänsteman i Uppsala kommun. Nu vet jag att HBT-frågorna påverkar oss alla, men på olika sätt.

Dessa, mina perspektiv hoppas jag gör mig mer ödmjuk för att vi människor har olika erfarenheter och olika förförståelse i olika frågor. Tycker det är viktigt att försöka skapa kulturer där ingen behöver känna sig dum eller blir kränkt för att hen inte är uppdaterad på alla begrepp och alla områden. Det är ju faktiskt omöjligheter. Likaså att det inte ska upplevas skamligt att omedvetet kränka någon annan. Viktigast är väl att när en får möjlighet försöka inse hur en gör och vad en kan utveckla hos sig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar