Sjukskrivning, rättvisa och ordets makt

Nu ska sjukskrivna gå på ett gemensamt möte mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen redan efter 90 dagar för att se om det finns skäl att byta jobb, enligt Dagens Nyheter. Om den sjukskrivne vill ha ett sådant möte är det säkert bra, men om alla sjukskrivna ska göra detta blir det framförallt kränkande. Om jag tvingades till ett sådant möte skulle jag bli ursinnig och troligen vägra. Jag har ett jobb som fungerar för mig med den sjukdom jag har och onödiga möten kostar både tid, pengar och energi.

I måndags fick jag brev från försäkringskassan, eftersom jag den 3 januari 2012 har varit sjukskriven i 365 dagar. För att ha möjlighet till fortsatt sjukskrivning så har jag skickat en ifylld blankett till Östersund och önskat fortsatt halvtids sjukskrivning på fortsättningsnivå. Skickar jag bara in läkarintyg kan jag helt förlora min sjukpenning. Bara en sådan information leder till stress. Tänk om mitt brev till Östersund slarvas bort?

Känner hur pulsen ökar när jag tänker på detta. Märkte hur okoncentrerad jag var innan jag fått iväg min blankett till Östersund.

• Stress för att göra fel, istället för trygghet i att systemet fungerar

• Rädsla för att bli av med sjukpenningen, istället för tillit till att jag har rättigheter när jag är sjuk.

Moderaterna har lyckats i sin politik med att slå undan benen för människor som är beroende av socialförsäkringringssystemen, som Reinfeldt i sin bok “Det sovande folket” kallade trygghetsnarkomanerna. I boken vill Reinfeldt göra upp med villfarelsen om välfärdsstaten. Han ser välfärdsstaten som en omöjlig konstruktion. Boken skrev han som 28-årig riksdagsledamot efter två år i riksdagen.

Jag har en ekonomisk trygghet, så jag borde inte bli stressad. Blir det ändå. Tror det beror på att kraven på underordning genomsyrar hela tänkandet runt dagens sjukförsäkringssystem. Som sjukskriven och beroende ska jag ständigt ifrågasättas av samhället/staten. Kan inte lita på att jag har några rättigheter som människa.

Det blir vanligare och vanligare att människor uttrycker ”Det finns ingen rättvisa”. Hörde det senast när jag var på styrketräning idag. Wikipedia har bra definitioner av rättvisa . Begreppet beskrivs på samhällsnivå och handlar inte om att alla individer ska få exakt lika behandling och lika resurser.

Ofta när jag hör någon uttala att ”Det finns ingen rättvisa” så menar en att barn behöver lära sig att livet är orättvist. Tycker att bristen på tillit till att rättvisa kan fungera som en bärande princip för ett samhälle är ganska skrämmande. Om vi förmedlar till barnen att ”Det finns ingen rättvisa” så uttrycker vi att det är meningslöst att försöka arbeta för ett rättvisare samhälle. Budskapet blir mer av tänk på dig själv och skit i andra. Nästa gång jag hör någon säga ”Det finns ingen rättvisa” tänker jag protestera. Ord har betydelse.

Hittade denna dikt när jag googlade på ordets makt

Vänliga ord, förstående ord, snälla ord,

hoppfyllda ord, glädjefulla ord.

Ord som ger tröst och trygghet,

ord som får en att känna

att man är betydelsefull.

Hårda ord, kalla ord, ord som förstör

och spränger sönder, utplånar,

ord som får en att känna sig liten och rädd.

Ett ord betyder så mycket.

Det kan hjälpa och det kan stjälpa.

                          Elisabet Larsson