Lite nutankar

Läste i den största gratistidningen om Stina Wollter. Hon har alltid mycket klokt att säga. Hon berättar om samtal hon haft i Karlavagnen, ett P4 program.

”Stina minns samtal med Susanne, som var terminalt sjuk i cancer. Hon var med i Karlavagnen flera gånger fram till sin död. Vi fick följa henne genom samtal och mejl. Hon var makalöst klok. Om vi hade ett ämne som ”tid” kunde hon ge ett annat perspektiv som verkligen ruskade om en. Hon var så närvarande, positiv och full av jädrar anamma. Hennes man ringde upp mig hemma då det var dags för henne att ”flyga” – så vi fick ta farväl.”

På frågan ”Hur ser du på de svåra samtalen?” svarar hon:

”Man får aldrig lägga ”tycka synd omhuvudet” på sned. Människor vill ju bara bli sedda där de är i livet, vare sig de har en tumör i hjärnan eller står och påtar i trädgården. Vi krånglar till det med våra rädslor! Men jag är inte så rädd längre, jag har varit och vänt i smärtpunkter som så många andra. Blir jag rädd eller ångestfylld får jag lägga det åt sidan, allt utom empatin.”

Tänker mycket på den tid jag har kvar att leva. Skulle vilja ruska om andra och skrika att livet är nu? Vad är viktigt i ditt liv?

För mig är barn och barnbarn och politik viktigast. Jag vill knuffa samhällskulturen åt det håll jag tror på. I vänsterpartiets partiprogram är detta knuffande bra uttryckt med orden:

”Politik är det möjligas konst men vänstern får aldrig kapitulera inför de existerande maktstrukturerna. Det är inte bara materiella förhållanden som bestämmer ramarna för vårt handlande. De bestäms också av kultur, sedvanor och tankemönster. I sin kamp kan rörelser och partier förflytta samhällets ideologiska balanspunkt. Därmed flyttas gränsen mellan ”omöjligt” och ”möjligt”.

Gläds och mår gott av att träffa mina barnbarn, att tänka på dem, att samtala med min dotter och att höra minstingen ”låta” i bakgrunden när vi pratar i telefonen. Önskar dem goda utvecklingsvillkor, reflekterande och givande möten med andra människor och tillit till livets goda hållbara möjligheter.

För övrigt har jag varit på gym och tränat. Hoppas att träningen gör att jag får leva lite lägre och med lite bättre hälsa. Dessutom fortsätter de positiva samtalen på facebook. Så skönt när samtalen förs på som jag uppfattar jämlika villkor och jag slipper bli tillskriven en massa saker som knappast har med mig att göra.