Inför år 2012

ETC-tidningen
Läste i ETC-tidningen om allt elände som sker i världen. Yttrandefriheten minskar. Många människor demonstrerar runt om i världen, i Egypten och Syrien, i Spanien och Grekland, i USA och Sverige, i London och Israel, men makten fortsätter med sin nyliberala kapitalistiska inriktning i Västvärlden och med förtryckande diktaturfasoner i Kina, arabvärlden och Afrika. I Sverige kan FAS 3 ses som den största arbetsgivaren med 27 891 människor intvingade i åtgärder som upplevs som förtryckande av många. Privatiseringarna av offentlig verksamhet fortsätter, ojämlikheten ökar och moderaternas Anders Borg ekonomiska politik uppfattas av alltför många som den enda möjliga. Högerextremister beskrivs som psykiskt sjuka, medan media ger bilder av djurrätts- och vänsteraktivister som våldsbenägna och odemokratisk. Israels förtryck av palestinier på såväl Västbanken, som i Gaza förvärras. Framtiden känns tung och det är lätt att ge upp.

Min borgerliga lokaltidning
Lokaltidningen hade en uppdelning med en tidning för 2011 och en för 2012. År 2011 innehöll framförallt en snuttifiering av allt som hänt under året. Det var korta små notiser som kan uppfattas om objektiva om allt som hänt i världen, i Sverige, i länet, i kommunerna osv. En konsekvens av alla dessa typ TT-telegram blir att den borgerliga världsbilden där olika politiska ideologier osynliggörs blir befäst. Några smärre konflikter beskrivs visserligen på ett svartvitt sätt, men det är inte tillräckligt.

Några exempel på osynliggörandet :

För Sverige i december står att det var ”Sammandrabbningar mellan högerextrema demonstranter och motdemonstranter i centrala Stockholm. Flera personer grips.“ Vem vill aktivera sig mot högerextremismen, när motdemonstranterna framställs som slagskämpar? Alla medvetna ickevåldsaktivister osynliggörs och de flesta väljer därför att stanna hemma.

Hur många tror att journalisterna Martin Schibbye och Johan Person egentligen åkte in i Etiopien för att främja terrorism, när det står att det är detta de är dömda för. Carl Bildts intresse av att dölja sina egna omänskliga affärer i Lundin Petroleum osynliggörs.

Notiserna blandar positiva saker, brott och skandaler och ger en ganska negativ helhetsbild av att det inte är någon idé att engagera sig i politiska aktiviteter.

I tidningen finns också bra saker. Aron Lunds ledare för 2011 ”Våren då diktatorerna föll” gillar jag.  Han beskriver hur svårt det är att bygga nya demokratier efter att diktatorer har avsatts av folket, men att det är möjligt.

Hur förtryckande de arabiska regimerna ”än är, har de verkliga rötter i samhällslivet och i den lokala politiken. Ben Ali hade styrt sedan 1987, Mubarak sedan 1981, Gaddafi sedan 1969 – sammanlagt 93 år av diktatur. Att avlägsna de maktstrukturer som växt fram under decennier av sådan diktatur är inte en fråga om att köra en diktator eller säkerhetstjänstchef på porten, utan om djupgående och smärtsam samhällsomvandling.”

Jag saknar däremot en beskrivning av västs intressen i dessa regioner. Det är ju USA och EU som har hållit de tidigare förtryckarregimerna under armarna, men ledaren är skriven i en borgerlig tidning och då osynliggörs kapitalets intressen.

Fria tidningen
Även Fria tidningen har en sammanställning över året som gått ”Arabisk vår och europeisk höst”.

Dessutom en mycket intressant artikel om ”Den naturliga revolutionen” av Per Leander. Spännande att läsa en text av den tyske marxisten Karl Kautsky som jämför människors födelse med ett språng, en revolution. Om födelsen sker innan fostret är färdigutvecklat så överlever det inte. Han citerar också Trotsky som inför den tsaristiska domstolen efter 1905 års ryska revolution säger ”Massornas uppror, ärade domstolsledamöter, görs inte, det verkställer sig självt. Det är resultatet av sociala relationer, inte av en plan.”

Borgerligheten kom tillmakten genom att störta feodalväldet och de absoluta monarkierna. USA, det mest reaktionära av de västerländska länderna i vår tid, var en gång den mest progressiva av världens nationer. Visst är det intressant att läsa om alla revolutioner som har åstadkommit mer eller mindre positiva förändringar. Per nämner också de stora revolutionerna under 1900-talet i Ryssland, Kina, Vietnam, Kuba och Iran, som från början var progressiva. De har tyvärr urartat till nya diktaturer med folkförtryck, vilket vänstern borde lära sig av. Progressiva revolutioner är som det står i min borgerliga tidningsledare en djupgående och smärtsam samhällsomvandling. Det är viktigt att också synliggöra och förändra de maktstrukturer som finns under ytan, det räcker inte att avsätta ledarna och byta retorik.

Fria tidningen lyfter också frågan om växthuseffekten och Durbanöverenskommelsen. Blir det ett gott eller ont nytt År avseende klimatet. Likaså vår borgerliga regerings löften om att skärpa reglerna för kärnkraftens säkerhet som ännu inte verkställts, trots att det gått två år sedan löftet gavs.

Dala-Demokraten
Göran Greider har många kloka synpunkter. Dalademokraten är en av få progressiva dagstidningar i ett annars ganska kompakt borgerligt mediamonopol. Fick en ledare ”Havel och Reinfeldt” av en vän. Göran Greider synliggör Havels civilisationskritik och att den är lika adekvat mot dagens moderatstyrda samhälle som mot gårdagens öststater.

”Det märkliga är att mycket av den maktkritik Havel riktade mot sin tids öststatskommunism känns möjlig att använda mot regeringschefer i vår tid, i hjärtat av den västerländska demokratin. Havel ondgör sig över att människor sövs av konsumtionssamhället och deklinerar till privatmänniskor. Ingenstans kan människan som allsidig unik varelse utvecklas, trots att den retoriken överallt härskar.”

Flamman
I Flamman hittade jag en bra debattartikel ”Vi är bara konsumenter”, av Max Wallinder.  Den handlar om distansen mellan politiker och medborgare. Denna distans avhumaniserar medborgarna. Politik har gått från att vara ideologi till att bli PR, en pricerunnerdemokrati. Tycker att även vänsterpartiet, liksom miljöpartiet delvis fastnat i dessa fällor. Människor på högre positioner tror sig veta bäst. Som medborgare förminskas jag till att bli en eventuell väljare om budskapet packeteras på rätt sätt. Som medlem reduceras jag till att bli förmedlare av ett av andra redan färdigpacketerat budskap.

Var en aktiv medborgare
Har tidigare bloggat om Malin Rönnbloms krönika i Västerbottens-Kuriren om privatiseringens logik och konsekvenser. Likaså om Maria-Pia Boëthius alla utmärkta ledare om medborgarmakt och mediamakt.

Tänker att det är viktigt att lyckas påverka när en protesterar och demonstrerar. I några arabländer har folket lyckas störta sina förtryckare, men i väst finns många exempel på misslyckanden. Det är viktigt att inte ge upp. Det kapitalistiska samhället innebär inte slutet på historien. Nya mer hållbara sätt att demokratisera makten och organisera samhället är möjliga.


Vi-skogens julkort



Maria-Pia Boëthius skriver i sin senaste ledare om ett lyckat exempel i ett småskaligt perspektiv, nämligen almstriden.



”Varje gång jag går förbi almarna i Kungsträdgården i Stockholm stiger en liten lyckobubbla upp, oavsett hur det annars står till: Träden som stockholmarna räddade! Resten av Kungsan har kommersialiserats något alldeles infernaliskt, men i slutet står dessa älskade almar kvar, dessa ambassadörer från det vilda och sprider ett slags ro.”

Hoppas att 2012 blir ett år när fler står upp för sina medborgerliga rättigheter, kräver medborgarmakt och hållbar jämlik demokrati.

God fortsättning på det nya året.