Dagens behandling och tankar

Det är ganska halt ute. Har inte cyklat på tre veckor. Åker istället bil, går eller tar bussen. Gick till dagens behandling. Känner stelheten och svagheten i mina muskler. Har en helt annan kropp mot vad jag haft. Ibland är jag rädd för att ramla och ibland tänkte jag sjutton också och travar på. Försöker att inte spänna kroppen av rädsla för att halka. Lyssnar på klassisk musik från mobilen. Är lättare att gå till Vivaldis Årstiderna.

Julrosen påminner mig om såväl livskraft
som döden. Döden i sin vita renhet och
livskraft i att den tom kan blomma under snön.

Ibland erkänner jag min egen kroppsliga svaghet och ibland inte. Igår skrev jag ”Är skönt att cellgifterna slår mot mina metastaser. Känner mig ändå lite trött och uppgiven.” Tror uppgivenheten delvis beror på att jag känner ett slags vet men vill inte veta att jag inte får leva så länge till. Vill osynliggöra döden och känna att den inte berör mig, inte har med mig att göra, och samtidigt vet jag att det inte är så mycket jag kan göra. Döden finns och gäller också mig.

Är lite piggare och gladare idag. Är lite nyfiken på vad ett uppehåll från Taxotere på fyra veckor och tre dagar gör åt min kropp. Har använt kylhandskarna som hantlar under cellgiftbehandlingen och tänjt armarna åt olika håll. Tror att det hjälper och håller tillbaka förtviningen av högerhandens och armens muskler. Livet är också just idag….