Vänstertidningar

Har svårt att hinna med att läsa alla vänstertidningar, men är glad att jag har dem. Det finns mycket som inte kommer fram i mainstreammedia. Här kommer ett litet urval av artiklar som intresserat mig.

Läs om köttet som äter upp vår planet i Fria tidningen  och kolla i tabellen vad som är bäst att äta för att minska klimatutsläppen
Oljeindustrins härjningar i Ogaden
På onsdag ska jag se Maj Wechselmanns dokumentär Det är upp till dig! På Fyrisbiografen. Enligt Fria tidningens artikel är filmen en rysare om Sveriges ryggradslösa självgodhet och talangen att förneka det som är uppenbart.
Uppsalademokraten beskriver hur oljebolagens närvaro i Ogadenprovinsen har intensifierat konflikten som inneburit brända byar, massfördrivningar och grova förbrytelser mot mänskliga rättigheter.

Johan Persson och Martin Schibbye häktades när de skulle göra ett reportage om dessa övergrepp på människor och miljö. Tack vare deras mod så har värden fått upp ögonen för det som sker.

Demokrati
Det som är intressant är att politiken i dag är befolkad av en politisk elit. Även om det handlar om människor som bara har ett politiskt uppdrag ett par dagar i veckan. Du ser det här i alla partier. Kommunikationen med väljarna sker genom medier, snarare än genom de lokala partiorganisationerna, säger Svend Dahl i Fria Tidningen.

Jag tycker det finns skäl att oro sig över vad som händer med vår demokrati. Svend Dahl efterlyser en debatt om medborgarnas roll i de politiska partierna. Jag tänker på den Demokratiutredning som socialdemokraterna tillsatte och som Bengt Göransson ledde. Minns hur moderaterna förlöjligade utredningen och förslagen. Moderaternas agerande lade en död hand över demokratifrågorna. Nu är det alldeles för tyst alla partier inklusive mitt eget, så moderaterna lyckades med detta liksom de lyckas genomföra det mesta i sin ”hemliga agenda”.

Bengt Göransson har skrivit en bra artikel i Expressen som avslutas med orden

”…medierna hellre vill skapa politik än granska den. Och om då partierna an¬passar sig kan vi i förlängningen få ett läge där medier och partier smälter ¬samman och blir ett. Då blir det inte längre tankar och politikens innehåll som avgör valen, utan ledarpersonernas privatliv. Behöver jag påminna om -Berlusconi, vars öde inte avgörs av hans politik utan av hans unga älskarinnor?” 

Aron Etzler har ett liknande tema i sin ledare i Flamman, där han beskriver medias makt. ”Skandalen är död – men lever. Med opinionsundersökningar förpassas saklighet till bakgrunden, samtidigt som tyckande blir objektiva sanningar.”
Maria-Pia Boëthius skriver ofta om mainstreammedia och ger hopp om att människor väljer andra sätt att söka nyheter t ex här.
Hon skriver också om hur demokratin är kidnappad av ”mediesamhället” och definierad av andra krafter än folken själva, i sin engagerade ledare ”Var förbannad” .

Visst behövs mindre mainstream och mer radikalitet, mod och energi.

Kroppsfixering och könsnormer
Klara Strandberg skriver i en krönika i ETC om ätfixering och kroppsfixering
Fanny Ambjörnsson har intervjuat fem unga kvinnor om hur de ser på sin kropp. Alla kvinnorna har en mer eller mindre negativ bild av den egna kroppen. Så gott som dagligen funderar de över sin kropp, sina bröst, sin mage, sina lår m.m. samtidigt som de säger sig försöka förtränga sin kropp. De har svårt att beskriva någon del av sin kropp som de är nöjda med. Den ideala kroppen är en kropp som egentligen inte finns. Ett sätt att förhålla sig till den negativa kroppen är att distansera sig. Kroppen blir samtidigt ett objekt att bearbeta och något att använda sig av. Jaget beskrivs som synonymt med ansikte och huvud. Kroppen däremot är ett bihang, den är både avstånd och yta, den är ett objekt. Kroppen är man inte, den har man. Samtidigt kan självkänslan och självförtroendet vara nära kopplat till upplevelsen av den egna kroppen.

Tänk vad många kvinnor och säkert även män som i dagens samhälle försöker göra om sina kroppar, enligt ouppnåeliga ideal, ideala kroppar som egentligen inte finns. Tänk om rynkiga kutiga tanter med dubbelhakor och gäddhäng kan bli nya ideal, om erfarenhet får synas i kroppen.

Fria tidningen skriver om hur transsexuella som vill genomgå en operation tvingas in i stereotypa könsroller. En transsexuell man som gestaltar eller berättar om kön på sätt som går på tvärs med rådande föreställningar om ”riktiga” män och kvinnor och vill genomgå könskorrigering men ändå inte ser sig själv som en typisk kvinna får problem. Han/hon/hen kanske inte blir godkänd i den tvååriga psykiatriska könsutredningen. Det skapar psykisk stress eftersom man inte vet hur framtiden kommer se ut, vilket beror på vårdpersonalens uppfattning om vad som är ett trovärdigt kön.
Jag har flera gånger bloggat om att jag tror på normkritisk pedagogik. Fria Tidningen har en artikel om att denna pedagogik kan leda till en friare värld. Kanske kan pedagogiken öka individens frihet och minska rädslan för att bli socialt utstött och känna att en inte duger.

I alla samhällen finns det individer med stark självkänsla. I P1 morgon hörde jag Lollo berätta. Hon föddes med ett ben utan att någon visste varför och fick protes för att passa in. På söndag sänds hennes radiodokumentär "Att laga ett barn", där hon berättar sin egen historia om hur vuxna påtvingade henne en protes för att passa in i samhället trots att hon gick och mådde bättre utan.