Klass som diskrimineringsgrund

Jag har skrivit en motion till vänsterpartiets kongress om klass som diskrimineringsgrund, vilket jag också bloggade om i torsdags. Ett beslut i riksdagen skulle innebära att människor som diskrimineras p.g.a. av klasstillhörighet kan göra en anmälan till diskrimineringsombudsmannen. Detta är inte mitt huvudsyfte med motionen. Viktigaste syftet är att alla utbildningsanordnare (förskolor, skolor, fritidsklubbar, högskolor) ska kartlägga och motverka strukturell diskriminering utifrån klasstillhörighet. (se t. ex det jag tidigare skrivit om den dolda läroplanen  långt ner på bloggen).

Om alla utbildningsanordnare i sitt likabehandlingsarbete synliggör och reflekteraterar runt att arbetarklassens barn oftast underordnas i skolan, så bör en konsekvens bli ökad medvetenhet om att förväntningar på elever utifrån deras klassbakgrund styr elevernas resultat.

En annan att yrkesprogram får samma förutsättningar till undervisningsmöjligheter i gymnasieskolorna som högskoleförberedande program. Jag har fått beskrivningar av hur elever i Barn- och fritidsprogram och andra yrkesprogram osynliggörs och underordnas på gymnasieskolor där elever också kan läsa på mer teoretiska program. Klass som diskrimineringsgrund medför att det startar samtal på varje förskola, skola och högskola om hur klasstillhörighet påverkar elevernas vardag.

Jag kan inte förstå varför ett arbetarklassparti som vänsterpartiet är emot detta?

Kritikerna mot förslag framför två olika skäl.

1. Svårigheter att definiera klasstillhörighet

Vänsterpartiets partistyrelse menar i sitt motionssvar, ”att klasstillhörighet definieras utifrån ställning i förhållande till produktionsmedlen och således inte är något som den enskilde ska definiera.”

Nuvarande diskrimineringsgrunder är kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Kön och ålder framgår av individens identitetshandlingar, men för övriga diskrimineringsgrunder så är det väl självklart att det är individen som själv identifierar sig. Lika självklart tycker jag det är att jag som individ definierar vilken klasstillhörighet jag har. Jag förstår helt enkelt inte att det kan vara ett problem att skilja på min rätt att själv identifiera mig som individ och vänsterpartiets beskrivning av klassmotsättningarna i partiprogrammet i dagens kapitalistiska samhälle.

2. Ger ett falskt intryck att det går att lagstifta bort klassamhället.

Partistyrelsen skriver i sitt svar ”att klassdiskriminering ska motarbetas genom klasskamp inte genom ökad juridifiering”.

Sverige är ett ojämställt klassamhälle med rasistiska undertoner. Jag tror varken att vi kan lagstifta bort könsmaktsordningen, rasismen, klassamhället eller heteronormen. Däremot kan vi minska diskrimineringen genom att synliggöra och öka förståelsen för att mänskliga rättigheter inte gäller i människors vardag. I praktiken tillskrivs vi olika värde utifrån klass, kön, hudfärg, funktionsnedsättning m.m.

Vänsterpartiet arbetar med fler verktyg än lagstiftning för att minska könsmaktsordningen och motverka rasism och heteronorm. Klasskillnaderna ökar i dagens Sverige och vänsterpartiets politiska inriktning ska förstås också vara att stärka fackliga rättigheter, att arbeta för ekonomisk omfördelning, att offentliga sektorn ska höja lönerna i låglöneyrken och att öka medvetenheten om klassamhället och dess konsekvenser. Jag förstår inte argumentationen mot att tillföra klass som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen.

Eftersom jag tycker argumentationen är konstlad och svag, tror jag att det finns andra förklaringar till motståndet mot mitt förslag.

Okunskap
Den mest troliga förklaringen är okunskap om hur diskrimineringslagen fungerar. Alla som är emot kopplar nog inte ihop dagens diskrimineringslag med den tidigare jämställdhetslagen, som har sin grund i 60- och 70- talets kvinnokamp. Tror inte att en vill ta bort delarna i jämställdhetslagen som nu är inskrivna i diskrimineringslagen, utan istället stärka dagens paragrafer.

Revirhävdande hannar
Blev ganska trött på att förklara hur jag tänkte och varför i argumentationen mot sju män på facebook. Därför skrev jag ’Efterlyser mer av samtal och mindre av snabba "reptilhjärnereaktioner"’ Följande inlägg skrev då en av två kvinnor som uttryckt något. ”På begäran ett moderatorinlägg med påminnelse att vare sig tillskriva varandra åsikter eller reptilhjärnor.” Den andra kvinnan uttalar sig försiktigt positivt om mitt förslag eftersom hon har egna erfarenheter av diskriminering utifrån klasstillhörighet. Tänker att den ena kvinnan inte riktigt vågar ta plats på männens revirhalva. Den andra kvinnan agerar på ett klassiskt heterosocialt sätt i ett samhälle där män stödjer män och kvinnor också stödjer män. Har tidigare bloggat om homosocialitet och heterosocialitet här.

Jag uppfattar argumentationen som antingen väldigt känslomässig eller väldigt skolboksaktigt dogmatisk. Kan det vara så att jag som kvinna klampat in på vänsterpartimännens revir. Att många män identifierar sig med den manliga arbetarens knutna näve och att kvinnor framförallt ska hålla sig till kvinnokampen och partiets feministiska ben. När jag vill skriva in klass i diskrimineringslagen så jämställer jag klass med kön, precis på samma sätt som i partiprogrammet. Detta är inte tillåtet i praktiken. Då gäller andra normer, där män ska prata klass och kvinnor kön. Kvinnan ska tiga i församlingen när det handlar om klasskamp. Vi bär med oss mer av gamla normer och värderingar i vår vardagliga praktik än vi anar.