torsdag 10 november 2011

Bildning, ilska och tjat

Nu är jag tjatig. I tisdag skrev jag så här

”…. det är viktigt att fortsätta bygga politiken på breda bildningsideal. Vi måste bli bättre på att ta vara på aktuell kunskap för att göra bra analyser och utveckla politiken. Det finns så mycket stöd inom forskningen för vänsterns politik. Använd den!!!”

Att jag fortsätter tjata om detta beror på att jag gång på gång när jag framför saker möts av okunnighet och arrogans. Ibland också av maktens arrogans. Dagens samhälle är oerhört komplext och det finns massor av kunskap att hämta för den som är intresserad och har tid. Kunskapen kan vara mer eller mindre djup.

I vårt komplexa samhälle är det en omöjlighet att någon ska kunna allt. Att vara okunnig i vissa frågor borde därför inte behöva döljas. Det är inget fel i att vara okunnig. Problem blir det däremot när en sätter upp en fasad av att en kan.

Jag blir arg är när okunniga människor istället är arroganta, särskilt när de har makt att förhindra olika förslag.

I politiken har jag ofta mötts av maktens arrogans och särskilt när jag var kommunalråd för vänsterpartiet. Ju fler gånger jag möter detta förhållningssätt, desto argare blir jag. Jag har ofta hamnat i en underordnad position som heltidsarvoderad vänsterpartist i kommunpolitiken. Tror att ett skäl är min partitillhörighet, ett annat mitt kön, ett tredje min ålder och ett fjärde att jag driver frågor andra inte fördjupat sig i och är envis när jag tycker mig ha kunskap. Jag vill förändra och är därför kritisk till ganska mycket. Frågor som handlar om makt är extra känsliga för människor med mycket makt i normens mitt.

Tror mig ha tålamod och inser att saker tar tid. Ibland går saker framåt med myrsteg, men så länge det går framåt och andra är beredda att lyssna och samtala är allt OK. Men nu har jag gång på gång krockat med maktens arrogans och är därför ganska arg. Nedan följer ett exempel, men det finns fler.

Jag har mejlat vänsterpartiets partiledare angående klass som diskrimineringsgrund. Först fick jag svar att det lät intressant. Sedan har jag mejlat igen och då har det varit tyst. Har pratat med flera riksdagsledamöter om klass som ny diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen, men aldrig fått svar. Därför skrev jag först på vänsterns framtid på facebook om detta och fick reaktioner från partikamrater som troligen inte är insatta i hur diskrimineringslagen fungerar. Sedan har jag också skrivit en motion, som behandlades av partistyrelsen i helgen.

I motionen skriver jag ”Det är den enskilde som själv ska definiera klasstillhörighet, precis som den enskilde själv idag definierar etnisk tillhörighet.” I motionssvaret får jag samma reaktion som på facebook, nämligen

Partistyrelsen menar, till skillnad från motionären, att klasstillhörighet definieras utifrån ställning i förhållande till produktionsmedlen och således inte är något som den enskilde ska definiera. Huvudklasserna är kapitalistklassen och arbetarklassen. Den senare är beroende av att sälja sitt arbete.”

På facebook kommer också kommentaren ”Då kan ju Reinfeldt också definiera sig som arbetarklass”

I ett facebookinlägg idag skrev jag, kanske lite väl spydigt

”Tycker PS att det är fel att jag som individ definierar min etniska tillhörighet, min sexuella läggning, min ev. religionstillhörighet också eftersom PS anser att klasstillhörighet definieras utifrån ställning i förhållande till produktionsmedlen och således inte är något som den enskilde ska definiera. Enligt PS resonemang så ska jag inte själv definiera om jag är medelklass, arbetarklass, etc utan det gör vänsterpartiet åt alla individer.”

Partistyrelsen skriver också i sitt svar att ”Partistyrelsen anser att klassdiskriminering ska motarbetas genom klasskamp inte genom ökad juridifiering.” I nya diskrimineringslagen finns också de delar av gamla jämställdhetslagen som regeringen ville ha kvar. Är dessa paragrafer också en onödig juridifiering eller? Kanske är diskrimineringskategorierna sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning också onödiga juridifieringar eller? USCH vad arg jag blir…

I vänsterpartiets föreslagna strategi lyfter partiet fram detta

” Vi är de som står på vanligt folks sida och vi ska vara en naturlig del av vanligt folks vardag. ”

Önskar att någon partikamrat också mötte de barnskötare, vårdbiträden, behandlingsassistenter jag möter när jag pratar om diskrimineringslagen i jobbet och som frågar. ”Varför finns inte klass med som diskrimineringsgrund? I arbetarklassens vardag ingår ofta att en förväntas underordna sig och det är en sak jag vill synliggöra med motionen. Detta upplever många kommunalare jag möter.

Eller kanske att någon i PS gav sig tid att läsa den dolda läroplanen i tidskriften KRUT som kom i en ny utgåva från 2007. Klass som diskrimineringsgrund skulle innebära att varje förskola, skola och högskola i Sverige i sitt likabehandlingsarbete ska arbeta främjande och förebyggande för att motverka att arbetarklassens barn bemöts annorlunda för att de är just arbetarklass. I sista KRUT-utgåvan om den dolda läroplanen avslutar Donald Broady sin inledning med orden:

”Den dolda läroplanen, eller om man så vill de dolda läroplanerna, kamoufleras än mer när det mesta som händer i skolan utmålas som styrt av individers – lärares, elevers och föräldrars – fria val. Att uppmärksamma allt det som människor inte väljer utan tilldelas är minst lika viktigt idag som för trettio år sedan.”

Den dolda läroplanen innebär att eleverna inte i första hand lär sig engelska, matematik, samhällskunskap mm, utan snarare att visa självkontroll och underordna sig befintliga maktstrukturer. Eleverna förväntas inte ta egna initiativ utan att först kontrollera med lärarna att det är tillåtet. Skolan lär också en del elever att de inte duger, att deras misslyckanden är deras fel. Den dolda läroplanen handlade när artikeln skrevs mycket om att sortera eleverna, om att framförallt arbetarklassens barn ska lära sig att underordna sig. Pedagogerna var ofta omedvetna om att det i undervisningen också ingick disciplinering.

Det finns en otalig mängd forskarrapporter, artiklar och avhandlingar som visar att arbetarklassbarn missgynnas i dagens skola eftersom de tilldelas vissa roller och underordnas.

Min uppmaning är att läsa på, reflektera och vara lite mer ödmjuka. Jag efterlyser mer bildning. ABF Arbetarnas Bildningsförbund, som funnits sedan 1911 behövs kanske ännu mer i dagens stressade samhälle.

Hoppas att ilskan lägger sig lite grand när jag skrivit av mig, för jag vill helst känna mig glad och positiv.

Nedan kan du läsa hela motionen och hela motionssvaret. Dessutom fick jag stöd för motionen av partiföreningen.

Motion om klass som diskrimineringsgrund


I nuvarande diskrimineringslag finns sju diskrimineringsgrunder, nämligen kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder sexuell läggning och ålder. En för vänsterpartiet viktig grupp saknas, nämligen klasstillhörighet. I forskningen förekommer ofta klass eller socioekonomiska faktorer, när olika maktordningar i samhället redovisas och analyseras.


Det är den enskilde som själv ska definiera klasstillhörighet, precis som den enskilde själv idag definierar etnisk tillhörighet. Om diskrimineringsgrunden klass införs i diskrimineringslagen bidrar det till att utbildningsanordnare på en mer strukturerat sätt utifrån diskrimineringslagens kapitel 3 Aktiva åtgärder ska motverka att barn/elev/studenter diskrimineras utifrån klasstillhörighet.


Jag föreslår kongressen besluta


Att uppdra till riksdagsgruppen att arbeta för att klasstillhörighet införs i diskrimineringslagen som diskrimineringsgrund


A127


I motionen föreslås att riksdagsgruppen får i uppdrag att arbeta för att klasstillhörighet införs i diskrimineringslagen som diskrimineringsgrund.


Partistyrelsen menar, till skillnad från motionären, att klasstillhörighet definieras utifrån ställning i förhållande till produktionsmedlen och således inte är något som den enskilde ska definiera. Huvudklasserna är kapitalistklassen och arbetarklassen. Den senare är beroende av att sälja sitt arbete. Klasstillhörighet betyder dock inte automatiskt att man har förståelse för vad som är gynnsamt för den egna klassen och agerar rationellt utifrån detta. Vänsterpartiet arbetar aktivt för ett ökat klassmedvetande inom arbetarklassen. Partistyrelsen anser att klassdiskriminering ska motarbetas genom klasskamp inte genom ökad juridifiering.


Partistyrelsen föreslår


att motion A127 avslås.”

3 kommentarer:

  1. Jag tycker bara att du är en helt fantastisk kämpe som säkert ger kraft åt väldigt, väldigt många!
    åke mezan

    SvaraRadera
  2. Arbetarklassens ungdomar missgynnas av statssamhället.. Ett tillägg i diskrimineringslagstiftningen kommer inte att förändra det. Under min uppväxt så levde jag och min familj rätt så knapert, dock i en villa i en stadsdel med många välbärgade medelklassfamiljer. På min skola så blev jag trakasserad av de rika barnen för att jag inte var lika fint klädd som de, och för att jag inte stämde in i deras översittarattityd och rasism. Lärarna brydde sig aldrig om mig eller mina syskon, de tog alltid "majoritetens" parti, dvs mobbarnas. Detta blev början på mitt klasshat, och att det skulle gå att lagstifta bort denna djupgående förtryckarmentalitet hos den välbärgade medelklassen ser jag som en halvmesyr från en socialists sida. Att jag skulle vända mig till staten, samma institution som har försatt mig i limbo, för att få upprättelse för de orättvisor som jag har blivit utsatt för, känns fel. Det är inte heller rätt, sett utifrån ett socialistiskt perspektiv.

    SvaraRadera
  3. Tack Åke för dina uppmuntrande ord.

    Till Insurrektion, jag tror inte heller att vi vinner kampen genom juridiska strider i rätten. Däremot genom att synliggöra kraven på underordning av vissa grupper som ska bocka och buga i vardagen.Dessa maktstrukuter där du Insurrektion skulle underordna dig och ändå blev mobbad av såväl lärare som elever beror förstås på klassamhällets orättvisor, där vänsterpartiet kräver omfördelning
    Men det beror också på människors oförmåga att se maktstrukturerna. Jag tror att i princip alla lärare vill alla sina elever väl, men tillhör du den etniskt svenska medelklassen och finns i normens mitt så förstår du inte vad som händer utan gör strukturella maktfrågor till individens problem.
    Om krav ställs på att alla utbildare från förskolan till högskolan ska synliggöra klass som diskrimineringsgrund och skolpersonalen förstår att barn mobbas pga av att deras föräldrar är fattiga så vill de göra något. Idag är fatto ett skällsord på många skolor, samtidigt som rika häller ut champanjen på krogen för att visa hur rika de är. Det är socialisters uppgift att också visa klassamhällets konsekvenser i vardagen. Barn till fattiga föräldrar ska inte behöva dölja sin fattigdom för läraren och känna skam, utan istället lära sig stå uppför sin klassbakgrund och stolta stå upp för sitt ursprung.

    SvaraRadera