Följer samtalet i SVT :s direktsändning som Flamman och ABF ordnat i Stockholm. Gläds åt att alla kandidaterna känns kompetenta och möjliga. Många bra svar levereras, så jag känner mig inte orolig över att en partiledare kommer att agera i skuggan av den andre om vänsterpartiet väljer två ledare. Samtalet är öppet och konstruktivt. Ingen ger gliringar åt någon annan kandidat och jag märker inget av könsmaktsordningar mellan kandidaterna.
Däremot tycker jag att kandidaterna skiljer sig åt när det gäller att synliggöra vänsterpartiets politik, alternativt kritisera borgerlig politik och andra partier. Tror det är viktigt att vänsterpartiet sätter dagordningen och i första hand lyfter vår egen politik istället för att polemisera med andras förslag. Däremot måste naturligtvis alltid makthavare kritiseras och deras förslag granskas, oavsett makthavarna är en del av finanskapitalet eller ett annat parti.
Tycker också att alla kandidater alldeles för mycket håller sig till den politiskt smala borgerliga norm som sätter gränser för hur en ska uppträda och vilka förslag en ska lägga. Men det kanske är nödvändigt i dagens mediaklimat och samhällskultur.
När moderatorn Aron Etzler ställde frågan vad en menade med socialist, så fanns det egentligen inga andra svar än den politik svensk socialdemokrati stod för fram till början av 80-talet. Eller som Jonas Sjöstedt sa, socialismen bygger vi steg för steg genom ökat offentligt ägande, ökad offentlig drift av olika verksamheter och att pensionsfonderna används till ökat demokratiskt inflytande över finanskapitalet. Flera pratade också om fler kooperativ.
Det jag saknar inom vänstern är analyser över varför socialdemokraterna delvis övergav sin politik på 80-talet. Dessutom hur Sverige steg för steg ska klara att öka det demokratiska inflytandet över kapitalet, när vi är så beroende av vår omvärld. Tror det behövs fler och mer genomtänkta strategier än de som framfördes i programmet.
På frågorna om hur kandidaterna ville utveckla partiets feminism så var det inte heller några nyheter. Feminism verkar handla om jämställda löner, rätt till heltid, föräldraförsäkring och klassisk välfärdspolitik. Feminismen handlade om skillnader mellan könens villkor, om den faktiska ojämställdheten mellan könen och inte om vad skillnaderna beror på och hur skillnaderna också kan minskas genom andra aktiviteter än beslut i riksdagen.
Jag förstår att en inte kan lyfta mer teoretiska aspekter av feminism, såsom Doing Gender och intersektionalitet. Tycker ändå att det är viktigt att partiet internt utvecklar sin politik, sina strategier och sina ideologiska grunder inom socialismen och feminismen för att framöver bli bättre på att sätta dagordningen och dra det politiska samtalet i samhället åt vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar