Ledarskap och manliga maktstrukturer

På jobbet idag har jag gått igenom all e-post. Hittade en pdf om en avhandling av Micael Nilsson, som jag tidigare läst om i ett pressmeddelande från Linköpings universitet ”Gubbvälde trots fler kvinnor” Avhandlingen handlar om Manlighet och makt

”Fler kvinnor i politiken är ingen garanti för en mer jämställd fördelning av makten. Så länge den informella makten fortsätter att vila på manliga maktstrukturer kan ”gubbväldet” bestå.”

En mjuk, lyssnande och förhandlingsinriktad ledarstil känns inte igen och leder därför till otrygghet och osäkerhet. Vår bild av makten bygger på en manlig logik. En man som är svag som ledare blir inte bara ifrågasatt som ledare, han blir också ifrågasatt som man. Frågan om makt och genus kan inte förstås utifrån individuella perspektiv. Det handlar om system och strukturer.

I avhandlingen pekar Micael Nilsson på att i den patriarkala maktmodellen ska innehavaren av den tyngsta aktörsrollen leva upp till den auktoritära manligheten som idealtyp.

Genuspsykologen Jean Baker Miller har formulerat följande förhållningssätt i över- respektive underordnade grupper. (ur Sophia Ivarssons bok Leda jämställt)
• Den underordnade vet i regel mer om den överordnade än den överordnade anser sig behöva veta om den underordnade
• Den underordnade beskrivs på ett okunnigt och stereotypt sätt, där den underordnades erfarenheter och synpunkter ofta ignoreras
• Det är olämpligt för den underordnade gruppen att visa missnöje eller vrede
• Den underordnade gruppen görs i regel beroende av den överordnade gruppen, ekonomiskt, socialt, politiskt.

I handboken Mångfald 4.0 – ett interaktivt verktyg av Hans Robertsson & Caroline Tovatt lyfts begreppet ”doing gender”.

”Doing gender” står för att göra kön, etnicitet och sexualitet och kan förklara de förändringar och förskjutningar som sker mellan och inom olika kategorier. Förändringar kan åstadkomma förskjutningar och omförhandlingar mellan olika kategorier. Skapandet och återskapandet sker i ett kontextbundet sammanhang, som hela tiden förändras, och därför sker en viss förändring hela tiden beroende på mångfacetterade beroendeförhållanden och förskjutningar mellan olika maktpositioner.

I morse räckte inte orken till att cykla. Jag tog bilen. På vägen hem lyssnade jag på Sjöström i P1, ”Snart tio år sedan 11 September. Hur har USA förändrats?”

Katrine Kielos, ledarskribent för Aftonbladet och Billy McCormac, republikan och konsult på reklambyrån Prime, samtalade med Sten Sjöström om 11 september och om ledarskap och presidenter. För Billy McCormac så var det självklart att USA skulle starta ett krig och hämnas efter attentatet den 11 september. Han tycker att Buschs första reaktion var rätt och riktig. Katrine Kielos kritiserar vänstern för att de uttalade att det inte spelade någon roll om presidenten var demokrat eller republikan när Busch valdes. Al Gore som demokratisk president hade inneburit stora skillnader, enligt Katrine Kielos.

Billy McCormac anser att bilden av Busch kommer att se annorlunda ut om tjugu år. Då kommer han att vara saknad för att han byggde besluten på magkänsla och inte velade. Han var en stark ledare, liksom Ronald Reagan. Obama har inte lyckats bryta med Buschs terrorpolitik. Tankefigurerna från 2001 finns kvar i hela västvärlden, enligt Katrine Kielos. Obama har inte visat något större ledarskap, enligt Billy McCormac.

Jag tänker att Billy McCormac har den patriarkala maktmodellen som norm. USA:s president ska leva upp till den auktoritära manligheten som idealtyp. Katrine Kielos reflekterar runt att en demokratisk president skulle haft andra ideal som president och inte på samma sätt förväntats reagera utifrån magkänslan. Hon säger också att Buschs tankefigurer finns kvar i hela västvärlden, att kontexten, sammanhangen har förändrats sedan 11 september och att människor reagerar mer utifrån sina magkänslor idag. Båda är överens om att Obama inte har lyckats bryta med Buschs terrorpolitik.

Jag funderar mycket över varför Obama delvis fortsätter med samma politik som Busch. Vilka frihetsgrader har han och vad vill han egentligen åstadkomma? Som president har han stor formell makt, men vilka möjligheter har han som färgad demokratisk president att också leda landet. Hur ser de informella maktstrukturerna ut. Obama tillhör en underordnad grupp i det amerikanska samhället och är samtidigt president.

Eftersom han tillhör en underordnad grupp vet han troligen mer om överordnade grupper än de överordnade anser sig behöva veta om honom. Republikaner försöker beskriva honom på ett stereotypt och förklenande sätt. Hans erfarenheter och politiska budskap kan Tea-party-rörelsen förlöjliga och ignorera .

Det uppfattas som olämpligt att visa missnöje eller vrede om en är en färgad ledare och ska leda vita människor . En mjuk, lyssnande och förhandlingsinriktad ledarstil som Obama delvis tvingas in i kan samtidigt i ett patriarkalt samhälle leda till otrygghet och osäkerhet. Vilken ledarstil vill egentligen Obama ha? Är det överhuvudtaget möjligt för Obama att åstadkomma några större förändringar i ett konservativt svartvitt samhälle som USA?

Jag tycker att Katrine Kielos gör rätt när hon kritiserar vänstern för att de tidigare uttalade att det inte spelade någon roll om presidenten var demokrat eller republikan. Busch har ytterligare försämrat det politiska klimatet, världsekonomin och dessutom stärkt terrorismen i hela världen. Ledare som följer sin magkänsla och har den auktoritära manligheten som idealtyp kan vinna kortsiktig framgång i en svartvit patriarkal värld. Det går snabbt att rasera, men det tar tid att bygga upp.

Enligt ”Doing gender” begreppet sker förändringar och förskjutningar ständigt mellan och inom olika kategorier. Skapandet och återskapandet av maktordningar sker i ett kontextbundet sammanhang, som hela tiden förändras, och därför sker en viss förändring hela tiden beroende på mångfacetterade beroendeförhållanden och förskjutningar mellan olika maktpositioner. Det går men det tar tid att medvetet förändra maktordningar och kontexter, så att ledare tillåts vara mer mjuka och reflekterande. Det har stor betydelse vilka ledare vi väljer. Vilka ledartyper vill du och jag ha?

Det har dessutom enorm betydelse hur samhällets materiella resurser är fördelade. Vem äger vad? Hur ser den materiella världsordningen ut? Vad är möjligt att omfördela och hur lång tid får det ta?

För mig måste socialismen och feminismen gå hand i hand. Politik är att vilja på väldigt många lika plan.