fredag 8 juli 2011

Sämre och kanske också lite, lite bättre

Dagens läkarbesök
Idag har jag och min syster träffat en av mina onkologer. Cancermarkören har fortsatt stiga, så nu är den uppe i 485. Ökningstakten har minskat och var nu 22 procent. P-LD som mäter cellsönderfall har också fortsatt öka. Bilirubinet ligger normalt vilket innebär att levern kan bryta ner olika ämnen på ett bra sätt. Om bilirubinet ligger högt blir hen gul. Andra markörer som tyder på canceraktivitet i skelett och lever är något förhöjda, men har inte ökat sedan förra gången.

Jag har låga blodvärden, men mitt immunförsvar är däremot bra på att återhämta sig efter varje behandling.

Det går inte att utläsa av labbprovsvaren om Taxoterebehandlingen hjälper eller inte, men eftersom värdena inte har förbättrats/alternativt försämrats så finns risken att inte heller dessa cellgifter hjälper mig. Utvärdering görs vid nästa läkarbesök 29 juli när svaren på skiktröntgen kommit.

Fungerar inte nuvarande behandling kommer jag att få ett nytt cellgift som heter Halaven. Det fungerar på ett nytt sett, men biverkningarna är ungefär likvärdiga med Taxotere.
Min läkare idag tyckte det var bättre att höja dosen Fluconazol, istället för att ge mig immunförsvarsstärkande sprutor för att minska candidasvampens härjningar i munhåla och svalg. Han menade att Fluconazol var mer skonsamt för min kropp.

Han trodde att problemen med högerarmen beror på cancertillväxt som inte syns vid röntgen för att den är fintrådig om jag förstod allt rätt. Strålskador och lymfkörtelborttagningen i armhålan kan vara en annan orsak till problemen. Musklerna som fungerar dåligt heter Extensor digitorum (fingersträckarmuskel) och Deltamuskeln.

Jag har varit mycket mer trött sista halvåret och det kan bero på s.k. fatigue, se cancerfondens sidor. Det kan finnas flera skäl till detta tillstånd och ett är att cancercellerna frigör cytokiner. Min trötthet märks framförallt i att kroppen är orkeslös. Jag kan få svårt att sätta mig upp när jag är på marken, orkar knappt gå i trappor eller kliva upp på en stol. Har känt mig lite piggare sista veckorna, så det är bara att hålla tummen att detta är en konsekvens av lyckat behandlingsresultat.

Tolkning
Jag har under sista halvåret växlat mellan två olika läkare. Deras budskap är lite olika och jag försöker tolka in vad de ”egentligen” säger. Dagens doktor har hela tiden varit mer negativ till att Taxotere kan hjälpa mig och därför velat vara mer uthållig med annan behandling. Min andra läkare verkar tro mer på Taxotere. Själv vet jag inte vad jag ska tro. Det har varit så många behandlingar som inte fungerat för mig sista året, så ibland vågar jag nog inte tro någonting.

Jag frågade också om skälet till att jag känner mer i skelettet i slutet av en behandlingsperiod kan bero på att behandlingen enbart slår ut cancer i en viss celldelningsfas och fick ett jakande svar. Cancerceller som råkade vara i en viss fas påverkades inte när jag fick Taxotere och de breder ut sig nu. Tänker att behandlingen åtminstone delvis hjälper, men att risken finns att för många cancerceller överlever och fortsätter växa.

Hur mår jag?
Många undrar hur jag mår och det har jag svårt att svara på. Efter läkarbesöket gick jag och min syster igenom vad läkaren sagt och försökte tolka. Därefter vilade jag en halvtimme, medan min syster gjorde några saker jag behövde hjälp med. Har därefter lämnat in en trasig dator och handlat mat. Min syster har tagit tåget till Göteborg och jag har ätit fisk och kollat mejl och facebook. Jag har alltså skjutit på bloggandet, eftersom jag också vill skriva om hur jag ”egentligen ” mår.

Kan fortfarande inte svara. Är förstås ledsen och det känns lite tomt. Tror att jag både bär på hopp och förtvivlan. Har inte lyckats genomföra mitt sjukgymnastpass och det beror nog på en hopplöshetskänsla. Jag har så många gånger fått negativa besked, vilket minskar tron på framtiden. Tror att jag sörjer att jag troligen inte får tillbaka mina gamla krafter. Mitt liv är just nu varken förtvivlan eller glädje, utan framförallt en grågrönbrun vandring. Fortsätter däremot hoppas på lite mer ljus över min tillvaro i form av lyckade behandlingsresultat.

Hittade en lapp jag sparat där det står ”Glöm inte att tillvaron och kampen måste vara lustfylld.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar