Jag har flera gånger återkommit till varat och görat i denna blogg. Nu gör jag det igen. Under semestern har jag tagit det väldigt lugnt på morgnarna. Jag har alltid varit seg att kliva upp ur sängen på morgonen och när jag inte har några måsten att göra går förmiddagstiden snabbt.
Eftersom jag blivit sämre funderar jag mycket över om jag kan, vill och ska fortsätta jobba i höst. Tänker ibland att det är skönt att använda min tid och den ork jag har som jag själv vill. Hinna känna in hur jag mår, träna det jag orkar, ta mig ut i naturen, träffa barnbarn och vänner, blogga m.m.
Andra tankar är att det är skönt att ha någorlunda struktur på dagarna, måsten i form av ett jobb att gå till, känna mig efterfrågad och behövd i det jag är bra på. Om jag ska iväg till jobbet ibland, så får jag skärpa mig på morgonen och kliva upp, även när kroppen stretar emot. Ibland har jag bra självdisciplin, men ibland blir jag alldeles för lat och behöver krav på mig utifrån.
Har sökt två 7,5p kurser på genusvetenskap A. Vet hur bra jag mår av att behöva koncentrera mig på studier och träffa människor som har mycket kunskap om genusfrågor. Ska svara före 1 augusti. Studier är också ett sätt att utsätta mig för lagom krav och struktur, även om studierna är helt för min egen skull.
Oavsett jag ska jobba, vara heltids sjukskriven eller studera så har jag fokus på mig själv och det som jag tror är bäst för min hälsa. Jag är privilegierad som till stora delar har möjlighet att välja mitt egna görande och varande. Vet att många inte har denna möjlighet, men vet också att det är många som kan välja men som inte ger sig tid att reflektera runt sina val.
Val är ibland också stressande, för hen måste ta ansvar för sina egna beslut. Då kan det vara enklare att ramla på i gamla fotspår och agera som om det är andra som har ansvaret och att jag bara måste. Jag har tidigare skrivit om sommarprataren 6 juli Sylvia Schwaag Sergers uppmaning att våga lämna sin ”comfortzon”. Tycker detta var ett klokt råd som kan göras på väldigt många olika sätt. Kanske riskerar t ex min säng och min lägenhet att bli min comfortzon om jag inte ser upp.
Tror att den här jorden skulle bli en mycket bättre plats att leva på om alla vi som har möjlighet också ger oss tid att stanna upp någon minut för att bara vara och prioritera våra viktigaste göranden.
Till slut vill jag fortsätta påminna om palestiniernas situation i Gaza. Läs Mattias Gardell i dagens Aftonblad. Vilken värld vill vi leva i, en som talar med kluven tunga eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar