Fram och tillbaka

Nu är jag åter hemma efter ytterligare ett och ett halvt dygn i Skaparbyn. Har nu prövat tre olika varianter att köra bil dit och hem. Tisdag kväll blev det motorvägen via Söderfors, onsdag eftermiddag genom Östervåla och kort på väg 56 för att sedan köra genom skogen och komma upp på Ön söderifrån. I kväll kände jag för andra småvägar genom skogen, som kom fram i Östervåla. Tänk vad många varianter det ofta finns av att åka fram och tillbaka till samma platser.

När jag åkte ifrån Skaparbyn i kväll grät jag. Mina gråtattacker kommer lite då och då och ju närmare läkarbesök och nya besked desto mer gråter jag. Är orolig över vilket besked jag ska få i morgon och gråten kommer ofta när jag tänker mig in i det värsta scenariot. Oavsett resultatet av datortomografin och blodproven, så tror jag att min läkare kommer att försöka ge mig hopp, eftersom det finns ytterligare ett cellgift som jag aldrig prövat. Tyder allt på att taxotere inte fungerar, så kommer jag däremot att tänka att jag tar ett stort kliv närmare döden.

När jag skrivit detta, läser jag det en gång till. Vill försöka känna vad jag skrivit. Magen pirrar men jag kan inte riktigt förstå. Döden är abstrakt och på ett sätt omöjlig. Kan känna hur det är att försvinna bort, att somna in, men inte att dö. Vill leva – länge. Vill höra till.

Min syster kommer med mig i morgon – och kanske min dotter. Det kan också hända att jag i natt åker till min dotter för att vara barnvakt och min dotter med sambo åker till BB.

Mina känslor snurrar alltså runt nytt liv och runt döden. Människans extrempunkter, födas och dö är så starka och så nära varandra. Mellan dem finns samtidigt oändligheter av att vara och göra, att leva.

När jag åkte från Skaparbyn var ljuset guldgult. Njöt av att se ljusets växlingar när jag for över åkrar och ängar, genom mörk granskog och öppnare tallhedar, och när jag korsade Dalälven. Solen går upp och solen går ned. En dag kan kännas både kort och evig. En del liv sätter fart när solen värmer, annat när mörkret kommer. Livet är – men på vilket sätt tar livet slut – om det tar slut? Av jord har du kommit. Jord skall du åter bli??? Fram och tillbaka eller kretslopp eller vad?

För mig känns det just nu skönt att det inte finns några rätta svar. Mina frågor försvinner ut i rymdens oändlighet eller kanske ut i rymdens ändlighet …