Vem i hela världen kan man lita på

Mikael Wiehe skrev texten till ”Vem i hela världen kan man lita på” och Hoola Bandoola Band spelade in skivan i början av 70-talet. Sedan dess finns både text och melodi fast i mitt huvud och jag är helt säkert inte ensam. Jag gillar helt enkelt frågeställningen och vägrar gå på magkänslan i mina ställningstaganden. Magkänslan står för mina egna fördomar om andra och jag vill inte låta mig styras av fördomar.
Att vara människa är att också ta ställning i olika samhällsfrågor. När jag gör politiska ställningstaganden utgår jag sällan från person utan från ideologisk grundsyn. Detta är en bra kompass att ha med sig i livet, men den är inte alltid tillräcklig. Och hen måste också med jämna mellanrum granska sina ideologiska ställningstaganden. Jag har tidigare bloggat om vikten av ideologier Kartan, verkligheten och bröstcancercentrum.

Det finns så många nyanser utöver ideologikompassen, ofta handlar det om mer eller mindre av en sak och prioriteringar är ofta nödvändiga eftersom de resurser som finns inte räcker till allt, när hen ska ta ställning. Som beslutsfattare måste jag ta ställning och när jag var kommunalråd var jag därför utöver ideologisk grundsyn också beroende av tjänstemän, olika politiker och att själv läsa på.

Inför kommunala beslut fick jag inte alltid hela bilden och tvingades ibland ta ställning ändå, för hen kan inte stoppa alla beslut som hen inte har full kontroll över. Nu tar jag sällan beslut som berör fler människor, mer än att det jag gör påverkar andra socialt och belastar miljön. Däremot vill jag fortfarande ta ställning i politiska frågor och då kom sången ”Vem i hela världen kan man lita på” upp i mitt huvud.

Jag funderar mycket över Håkan Juholt. Har han tillräckligt med omdöme och grunder att stå på för att leda socialdemoraterna. Ibland uppfattar jag honom som en skicklig retoriker som vajar i vinden. Samtidigt hoppas jag förstås att han är välgrundad i sina ställningstaganden, står upp för hållbar utveckling och omger sig med kloka rådgivare. En sak är jag varje fall klar över – Han står upp för kultur på et bra sätt.

Sveriges vara eller inte vara i Libyen är en svår fråga, där jag hoppar hit och dit i hur jag ser på händelserna. Rapporteringen från Libyen är väldigt ensidigt inriktad på att Sveriges insatser behövs, vilket gör det svårare att ta ställning.

Ett tag stödde jag vänsterpartister som röstade emot beslutet i riksdagen. Nästa stund kändes det oerhört viktigt att NATO och FN stoppade Ghadaffis vansinnesskjutningar och bombningar av delar av sin egen befolkning. Samtidigt vet jag inte vilka i Libyen som gynnas av insatserna. Är det allmänheten som skyddas på längre sikt eller är det andra manliga odemokratiska potentater eller är det kapitalintressen. Vad är långsiktigt bäst för demokratin och hela befolkningen? Socialdemokraternas och moderaternas agerande har jag också svårt att tolka. Var syftet från moderaterna verkligen att skydda socialdemokraterna från att göra bort sig? Eller har Juholt rätt i att överenskommelsen innebär en ny och mer humanitär inriktning för Sveriges insatser? Även vänsterpartiet vacklar lite hit och dit. Ohly lät mest sårad över att vänsterpartiet inte var tillfrågade. Högern bedriver ett maktspel för att helt omöjliggöra vänsterns framtida samarbete med socialdemokratin. Vad är politiskt maktspel och vilka gynnas egentligen? Vem i hela världen kan man lita på?

Läste en intressant ledare i lokaltidningen av Bo Pellnäs Så här skriver han angående Greklands ekonomiska kris:

”Den privilegierade grekiska överklassen och den högre medelklassen har kunnat bygga upp stora förmögenheter. Korruptionen ger dem nu möjligheter att berika sig ytterligare på den utförsäljning av statlig egendom som framtvingas. Går de än en gång skadeslösa ur en djup kris blir en grekisk revolution närmast oundviklig. Vad följderna av ett inbördeskrig eller övergång till diktatur i ett EU-land innebär för EU och vårt eget land är svårt att ens föreställa sig.”
Jag lyssnar mycket på P1, läser lokaltidningen och flera olika vänstertidningar. Ingenstans har jag fått en grundläggande analys av situationen i Grekland, Portugal, Spanien m.m. I vänstertidningarna riktas kritik mot den förda politiken, men jag får inte läsa om några trovärdiga alternativ. P1:s inslag är ovanligt ensidiga, och IMF/EU:s inriktning med privatiseringar och nedmonterad välfärd för allmänheten framställs som den enda möjliga vägen. Enda undantaget var Bo Pellnäs ledare. Han har tidigare framfört oinsatta och kränkande beskyllningar mot vänsterpartiet, så det han skriver är en blandning av intressant och okunnigt. Vem i hela världen kan man lita på?

Cyklade till jobbet idag. Var trött när jag kom fram, men det gick. Det går alltså åt rätt håll och jag tror att Taxotere hjälper mig. Min onkolog som ordinerade denna behandling var väldigt positivt inställd till att detta skulle hjälpa mig. Han har en optimistisk attityd, men jag tror att han kommer att berätta för mig om han tror att mina möjligheter är små att behandlingarna hjälper. Min magkänsla och människokännedom säger mig att jag kan lita på min cancerläkare, men det går inte att veta till hundra procent. Vem i hela världen kan man lita på?


Däremot vet jag att Sverige har exporterat vapen till många diktatorer i världen. Skönt att leva i en formell demokrati som inte kan gömma alla oegentligheter. Skriv gärna under Svenska Freds upprop. Denna verklighet är tyvärr sann. Den kan vi lita på, men då går det också att förändra.