Om människors olikhet

Jag har tidigare berättat att min dotter är gravid. Om allt går enligt planerna så föds mitt tredje barnbarn i slutet av juli. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter att ett barn ska födas. Är nyfiken på vem denna lilla individ är. Mina två barnbarn är både lika och olika och jag undrar om deras lillasyster kommer att likna någon av dem.

I min familj var vi också tre syskon som förstås också är både lika och olika. En del av syskons personligheter är jag övertygad om är medfött. Te x tror jag att barns olika temperament, nyfikenhet på nya saker och ordningssinne till stora delar är medfött. Däremot kan medfödda egenskaper förstärkas eller försvagas.

Syskon är lika för att de delvis har samma arv. De är också lika för att de föds in i samma familjekultur. Syskon är olika för att de har fått olika gener, men de är också olika för att de har olika ordning i syskonskaran. Barn blir olika bemötta av sina föräldrar och får ta olika mycket plats beroende på både kön och ålder. Likaså blir de olika bemötta utifrån att föräldrarna får mer och mer erfarenhet av föräldraskapet. Barn får också olika uppväxtvillkor utifrån att de har syskon som har olika temperament och tar olika mycket plats. Likaså är barnens uppväxtvillkor beroende av hur föräldrar mår under känsliga perioder av barnens liv. Någon kanske också får en mer underordnad roll i familjen. Barn påverkas förstås också av hur de blir bemötta i resten av samhället, vilka barn de leker med, vilka lärare de möter etc.

Jag har vid ett flertal gånger skrivit om att kön konstrueras, om att skillnaden mellan pojkar som grupp och flickor som grupp framförallt beror på att samhället har olika förväntningar på pojkar och flickor. Jag tror alltså att en individs personlighet delvis är medfött, men alla egenskaperna är påverkbara. Vuxna tror jag ofta också har för bråttom att bestämma vilka barnen är och bemöter dem utifrån hur de själva har konstruerat barnen som individer. Så fostras barnen in i fyrkanter som andra stakat ut åt dem och tyvärr får de också med sig en massa rädslor för att avvika från normen. Alla barn borde ha rätt att bli bemötta med nyfikenhet och som individer med egna tankar. Jag började med att skriva att jag ”Är nyfiken på vem denna lilla individ är.” Hoppas alltså att denna nya lilla individ slipper bli bestämd utifrån en fast ruta, utan tillåts pröva och tänja sin roll och personlighet åt alla möjliga håll, där enbart kärleken till barnet sätter gränser.

En annan sak jag är övertygad om är att alla föräldrar vill sina barn väl och från födseln gör sitt bästa för att vara bra föräldrar.

Reggio Emilias pedagogik om alla språk barn förlorar tycker jag är tänkvärda.

Barnet har hundra språk
Hundra händer
Hundra tankar
Hundra sätt att tänka
Att leka och att tala på hundra alltid hundra
Sätt att lyssna
Att förundras att tycka om
Hundra lustar
Att sjunga och förstå
Hundra världar
Att uppfinna
Hundra världar
Att drömma fram.
Ett barn har
Hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
Skiljer huvudet och kroppen.
Man ber barn:
Att tänka utan händer
Att handla utan huvud
Att lyssna men inte tala
Att begripa utan glädjen i
Att hänföras och överraskas
Annat än till påsk och jul.
Man ber dem:
Att bara upptäcka den värld som redan finns
Och av alla hundra
Berövar man dem nittionio.
Man säger dem :
Att leken och arbetet
Det verkliga och det inbillade
Vetenskapen och fantasin
Himlen och jorden förnuftet och drömmarna
Är företeelser
Som inte hänger ihop.
Man säger dem
Att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.
Loris Malaguzzi
Översättning: Anna Barsotti

Jag tänkte jag skulle försöka använda min kreativitet till att göra om en bild och resultatet ser du ovan.