Cellgiftbehandling och möte

Precis som jag skrev i går så kändes det skönt att få cellgifter idag. Känns bra i kroppen just nu. Mår faktiskt riktigt bar. Jag vet att jag blir orkeslös senare i veckan men det står jag ut med. Det är viktigare att jag får leva ett tag till, för jag känner fortfarande livskvalitet i mitt liv.

På onkologiska dagvårdsavdelningen hade jag stämt möte med en bröstcanceropererad kvinna som fick sitt livs första cellgiftbehandling. Jag har fått över femtio. Våra erfarenheter och rädslor ser alltså väldigt olika ut. Hennes cancer hade spridit sig till lymfkörtlarna, men hon har ändå goda möjligheter att bli frisk. Min kropp innehåller aktiva cancermetastaser på många olika ställen i lever och skelett.

Samtidigt kände jag stor gemenskap med min bröstcancersyster. Vi kämpar båda två för att få leva. Och jag tror att vårt möte gav både mig och henne energi att våga och att orka. Kram på er alla modiga, rädda, arga, glada, reflekterande, förhoppningsfulla, orkeslösa, oroliga, fnittriga, ledsna, trötta och energiska bröstcancersystrar. Vi är alla både lika och olika och behöver ofta varandra.

Och tack alla vänner och släktingar som på olika sätt hjälper och stöttar mig. Idag har jag fått skjuts till Ackis av en kompis och sedan hjälp med fönsterputsning och blomplantering. Livet är en rikedom att njuta av just idag.

Kaprifolen trivdes i min gamla trädgård när den fick klättra fritt på äppelträden. Och jag tror att äppelträden gillade sällskapet.