Skam och skuld

Jag har flera gånger skrivit om att min högerarm och högerhand inte fungerar som den ska. Min läkare vet inte vad orsaken är, men tror att det beror på min sjukdom. Däremot har jag inga metastaser som trycker på de nerver som går till högerarmen, vilket jag förstås är glad över. Hoppas att Taxoterebehandlingen också ska göra armen bättre.

Jag har nu nästan helt övergått till att skriva med vänster hand om jag överhuvudtaget använder papper och penna. Det är så jobbigt att skriva, det tar en massa energi för mig. Värst är att jag skäms för min nuvarande handstil. Känner skam- och/eller skuldkänslor och vill försöka dölja mina kråkfötter för andra. Det är en djup känsla, som jag tror är kopplade till minnen i barndomen. Då skulle hen vara duktig flicka och det var jag. Jag hade lätt för mig. Har aldrig haft problem med klumpig handstil.

Andra barn hade sämre fysiska förutsättningar. Det var många som kämpade med sin handstil, med att försöka plita ner vackra bokstäver. Ögat ville en sak men det blev något annat på papperet. Min instinktiva vilja att dölja det jag skrivit, beror säkert på att jag som liten kände in hur dessa barn hade det. Nu återkommer de känslor som jag då upplevde att andra kände.

Jag har lånat ut en födelsedagsbok till en jobbarkompis. Eftersom jag är rädd om boken skrev jag in mitt namn i den och att det är en födelsedagspresent till mig, med spretig handstil. Min jobbarkompis såg detta och sa att för henne betydde de spretiga bokstäverna något positivt. Hon upplevde min styrka i att kunna och vilja skriva. Dessa ord hjälpte mig lite grand. Mitt intellekt säger att hon har helt rätt, men gamla minnen sitter djupt. Tror att dagens skolpedagogik innebär att dagens barn som kämpar med sitt blir positivt uppskattade för sin kamp, istället för att beläggas med skuld och skam.

Googlade om skam och skuld och tycker denna sida gav bästa förklaringen på skillnaden mellan orden. För mig flyter ibland orden ihop och ibland kan jag urskilja deras olika innebörd.

För övrigt har jag haft en ganska bra dag. Cyklat till och från jobbet. I morgon jobbar jag hemifrån några timmar och får sedan se vad lusten och orken räcker till. Känner ganska stor tillförsikt till att behandlingen hjälper.

Tänker i varjefall ge mig tid att känna in blommornas skuld och skamfria tillvaro. Aklejorna har jag fotograferat i min gamla trädgård