måndag 16 maj 2011

Jämställdhet och komplexitet

År 2010 var drygt 70 procent av de utförsäkrade från sjukförsäkringen kvinnor, enligt Sveriges kommuners och landstings webbsida. Samtidigt får männen betydligt mer rehabiliteringsinsatser och bättre stöd från sin arbetsgivare. Män får också remiss till specialist betydligt tidigare än kvinnor. Inte särskilt förvånande i ett land som blir mindre och mindre jämställt.

Ibland är mönstren enkla att se, ibland mer komplexa. Jag håller just nu på att läsa igenom nyhetsbrev på mejlen och tidningar jag inte hunnit med. Helena Looft har i Fria tidningen skrivit en tankeväckande text om kärnkraft, att hänvisa till vetenskapen, förnuft och omedvetna impulser. Jag giller särskilt

”Om energiproduktion är en teknisk fråga baserad på konkreta fakta, hur kommer det sig att jag inte bara gläder mig åt kärnkraftens fördelar, lever vidare i lugn och ro och andas ut? Fan vet. Jag blev inte övertygad. Tvärtom, diskussionen gjorde mig bara alltmer modfälld och uppgiven.

Kanske berodde det på att min motståndare var så säker. Det fanns inget utrymme för tvivel i hans värld. Trots att vi inte är mer än människor. Smarta visserligen, men oerhört komplicerade, motsägelsefulla och styrda av omedvetna impulser bakom vår civiliserade fasad och vår rationalitet. Vi startar krig trots att vi vill leva. Vi förstör naturen trots att vi behöver den. Vi jagar pengar och prylar och makt och status trots att vi innerst inne vet att vi inte blir lyckligare av det. Är det förnuftigt? Nej, inte det minsta. Varför skulle vetenskapen ensam stå fri från galenskap? ”


Och

”Jag kan tycka att vi borde ha mera respekt för våra djup”
Tänk om vi slapp alla ytliga berättelser om goda och onda människor, som i förlängningen ursäktar mord på människor, tortyr och att västvärlden håller diktaturer under armarna.

För övrigt har jag sovit uruselt i natt, men mår i övrigt bra.

2 kommentarer:

  1. Ibland när jag misströstar över den bristande jämställdheten landar jag i att vi kvinnor får skylla oss själva. Det är ju högst sällan vi protesterar på allvar d.v.s. så att det blir kännbart för samhället och en väckarklocka för alla. Vi deltar leende när Nobelpriset delas ut till männen, går tålmodigt till föreläsningar på universitet där proffesurer bara ges till män, går på bio trots att kvinnliga regisörer mycket aällan får hjälp av filminstitutet, bryr oss inte särskildt mycket över att föreningsbidrag i huvudsak delas ut till pojkars och mäns aktiviteter, vi strävar på på jobbet fast vi är lönediskriminerade osv osv osv osv osv osv...
    Jag tror inte att vi får jämställdhet till skänks. Vi måste nog faktiskt sätta ner foten och ta för oss. Och det gör vi inte!

    SvaraRadera
  2. Att Sverige kallats för världens mest jämställda land beror på modiga kvinnor som tagit strid. Nu rasar vi tillbaka och jämställdheten ar försämrats. Så det är som du skriver: Vi får inget gratis. Och vi måste ta stöd i varandra. Kom igen tjejer, kvinnor, tanter, flickor, gummor...

    SvaraRadera