Tänkte igen när jag lämnade jobbet att jag kanske inte orkar gå både till bussen och sedan från bussen och hem, men även det gick bra. Skönt att känna att det finns taxi att ringa efter om jag inte orkar. Att jag klarat att gå så långt gjorde att jag fick mod att ta cykeln till Ackis för att få min cellgiftsbehandling. Lite skakigt var det och andfådd blev jag, men krafterna räckte både till Ackis och sedan därifrån och hem.
Till kören på kvällen valde jag bilen, nöjd med dagens fysiska prestationer. Om jag var beroende av regeringens morot och piska politik, så hade jag nog däremot förblivit i sängen. Önskar att alla människor hade samma privilegier som mig och slapp oroa sig för sin ekonomi, sitt arbete och sin sociala välfärd.
"Att vara människa tror jag är något mycket större", ... "Att vara människa är förenat med ett ansvar som sträcker sig bortom jaget och bortom nuet. Och jag tänker att konsten kan påminna oss om detta. I böcker, i filmer, på scener och i musik när vi tar del av andra berättelser kan den hjälpa oss till ödmjukhet inför livets ofullkomlighet."
Så skriver Stina Oscarsson i en debattartikel i Aftonbladet. Och jag njuter av att det finns en fri och levande kulturdebatt och att all kultur ännu inte har förstörts av en cynisk tillväxtmarknad.
På väg till kören lyssnar jag på ett annat P1 program om kultur, nämligen på Biblioteket –Om litteratur ”Vem var Harriet Löwenhjelm”. Harriet dog 31 år gammalav lungtuberkulos. Harriet Löwenhjelm var alltför avvikande för att kunna göra sig gällande, enligt Boel Hackman. En bildkonstnär och poet som egentligen var mycket mer modern än någon förstod. I programmet lästes bl.a. en dikt som hon skrev inför sin egen död och som jag tänker lyssna på många gånger.
I morgon ringer ingen väckarklocka för då är min första inbokade tid på Ackis klockan tio för en Skelettscintundersökning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar