Kroppen

Vi lever i en tid av motstridiga och höga krav på kroppen. Den ska vara smal, stark, kontrollerad, hälsosam m.m. enligt kulturradion Kosmo Idag koncentrerar vi oss mer och mer på fysiska företräden, enligt författaren Juli Zeh. ”Vi besvarar inte längre frågan om vad en god människa är med att hon är kreativ, bildad, mångsidig, utan med ord som vältränad, vacker och prestationsinriktad”.

Programmet jämför bland annat Stefan Hannas idéer om extraskatt för överviktiga, Danska förslag på andra extraskatter med fascistiska tankar om sjukdom och skuld. Västeuropeiska samhällen närmar sig nazismens biologistiska folkhygientankar. Kosmo beskriver riskerna med ett kroppsfixerat nojigt kontrollsamhälle. Staten tror inte på samma sätt att människor själva kan ta ansvar för sin hälsa utan bygger in olika kontrollsystem och ekonomiska morötter och piskor.

Den kroppsliga fixeringen kommer från USA, som vill ha arbetskraft som är stark, hälsosam och vacker. VästEuropa har tidigare stått för mer humanistiska ideal med tillit till individen. Juli Zeh menar att kontroll alltid innebär förlust av frihet.

Vi har aldrig levt så tryggt och säkert som idag, men oron för sjukdom och förlust har aldrig varit större. Många unga försöker planera sina liv minutiöst för att uppnå det optimala och mår samtidigt väldigt dåligt.

Jag har haft en stark kropp som har orkat mycket. Det har varit en del av min identitet att ta ansvar för min kroppsliga hälsa. Utöver de kroppsliga problem jag har idag, så lider jag av identitetsförlusten i att leva i en orkeslös darrig kropp, en kroppslig nedbrytning jag inte kan förhindra. Jag är inte längre mitt vanliga jag utan annorlunda.

Funderar om det finns kopplingar mellan Sveriges nazistinfluerade förflutna och mina tidigare oreflekterade ideal om att ta ansvar för hälsan. Det finns maktordningar utifrån kroppslig funktionalitet nästan överallt i samhället, där överviktiga är särskilt utsatta.

Skönt att det finns förebilder i form av rullstolsburna och astmatiker och synskadade och alla andra som inte har perfekta kroppar. Önskar att fler överviktiga visade upp sina kroppar med stolthet. Jag behöver i varje fall inte känna mig ensam i att ha en dysfunktionell kropp. Det finns motkrafter mot absurda kroppsideal.

För övrigt har jag haft ont i en kota och har nu ont i vänster skulderblad. Mitt onda ökar oron för att nuvarande behandling inte fungerar. Har gått fram och tillbaka till Vindbron, ca fyra kilometer. Det gick men jag orkar inte göra något mer idag. Har nyss tagit min tredje Ipren, men det hjälper inte särskilt bra mot smärtan i skuldran.