Motsatsparen är många. Jag tror på att synliggöra motsatser. Men för att sedan komma vidare och öka förståelsen av komplexiteten, måste man gå djupare. Nu sitter jag i min säng, klockan är snart 12, solen skiner och det är vackert, men 18 minusgrader ute.
I mitt huvud är det svartvita resonemang. Ska jag eller ska jag inte. Kommer nog inte vidare just nu i mitt skrivande. Jag ska ge mig själv en liten stund till här i sängen utan görande och sedan kliva upp.
Ganska skönt att inte ha bestämt mig för vad nästa görande ska bli. Samtidigt tickar en liten orosmotor i mig, jag borde gå ut, jag behöver åka och handla, jag behöver städa, jag vill besöka en utställning på Gottsundabiblioteket, jag vill ringa till…..
Jag har lyxen att ha gott om tid för mina göranden. Var går gränsen mellan att ge sig själv tillräckligt med tid för eftertanke. Och att låta tiden flöda medan tankarna snurrar i cirklar och olustkänslorna växer.
Om det fanns en enkel gräns tror jag att vi skulle förlora vår mänsklighet i försöken att efterlikna perfekta maskiner. Livet är varken svart eller vitt och gränserna får jag hitta i mitt eget komplexa jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar