Försäkringskassans absurda regler

Nu har mina kontakter med försäkringskassan börjat. Förra veckan blev jag uppringd av en kvinna som framförallt ville kolla lite uppgifter. Idag ringde min personliga handläggare. Jag var på språng till ett möte så vi hann bara prata några minuter. Hon började med att beklaga min svåra sjukdom. Sedan berättade hon nog lite om sin roll medmera. Därefter kom det absurda:

Om jag har fortsatt behov av tjugofem procents sjukskrivning efter 6 månader så ska jag ställas till hela arbetsmarknadens förfogande. Avsikten är att pröva om det finns något arbete någonstans där jag kan jobba heltid. Jag förklarade att jag kan inte ha bättre arbetsuppgifter än jag redan har, men det har ingen betydelse om det jobb jag har passar bäst för mig. Reglerna är sådana att jag ändå ska ställas till hela arbetsmarknadens förfogande.

Jag jobbar hos Uppsalas största arbetsgivare och det finns nog ingen annan arbetsgivare som har bättre möjlighet att anpassa arbetsuppgifterna just för mig. Det finns kanske andra arbetsgivare jag också skulle kunna jobba hos, men troligen skulle det innebära längre resväg. Dessutom – vem vill anställa en cancersjuk kvinna som har en pågående cancerbehandling, troligtvis livet ut.

Den behandling jag får nu innebär att tre veckor av fyra ska jag först till labb och ta blodprov. Det tar ca 1 timme. Sedan ska jag få cellgiftbehandling, vilket tar ca 4 timmar. Ungefär var fjärde vecka träffar jag läkare, vilket tar 2 timmar. Igår var jag på MRT-undersökning. Det tog 2,5 timmar. Under en månad ägnar jag ca 20 timmar åt olika sjukhusbesök, som hänger ihop med min behandling. Detta motsvarar 12 procent av en heltid.

Så här står det bl. a. på försäkringskassans webbsidor.

”Du som haft sjukpenning på fortsättningsnivå i maximalt antal dagar kan i vissa undantagsfall få fler dagar sjukpenning på fortsättningsnivå även efter 550 dagar. Det gäller exempelvis om du
• Får sjukpenning på grund av en godkänd arbetsskada
• Vårdas på sjukhus eller får omfattande vård utan att vara intagen på sjukhus
• Riskerar att allvarligt försämras i din sjuk¬dom om du arbetar eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program"

Jag tycker inte att något av detta stämmer in på mig som jag mår nu. Jag har en sjukdom och ingen arbetsskada. Tveksamt om 20 timmar i månaden är omfattande vård. En hel del av tiden går till att ta blodprov och resa fram och tillbaka till sjukhuset. Jag vet inte om cancern i sig skulle försämras av att jag behövde jobba heltid, men risken är däremot stor att jag skulle ramla ihop av trötthet.

Dessa regler är byråkratiska, löjeväckande, patetiska, kränkande både mot mig och mot min arbetsgivare och dessutom rigida, som inte tar hänsyn till att vi människor har olika sjukdomar och olika arbetsgivare.

Men kanske värst av allt, systemet bryter ner människor och raserar ekonomin för dem som inte har en stabil grund att stå på. Och det är ett politiskt projekt, initierat av regeringen med moderaterna i spetsen.

Det finns fler än mig som har låtit bli att sjukskriva sig, för att de klarar sig ändå. Nu har jag börjat projektet pröva försäkringskassesystemet och kommer att berätta mer om det.

I morgon ska min personliga handläggare ringa upp mig igen, för vi hann inte prata färdigt. I övrigt är jag trött, har ont i några bröstkotor, men behöver inga värktabletter.