Har haft ett längre samtal med min personliga handläggare idag. När jag igen förklarade att min arbetsgivare har alla möjligheter att anpassa mina arbetsuppgifter till mina behov. Dessutom att min situation är sådan så att det inte är rehabilitering jag behöver förstod min handläggare och sa att detta med att ställas mot hela arbetsmarknadens förfogade enbart blir i teorin för mig. Hon förstod att andra arbetsgivare inte kan erbjuda mig ett jobb, där jag kan utöka min arbetstid.
I första brevet från försäkringskassan finns information om att sjukskrivningen gäller max ett år. Handläggaren som ringer mig poängterar att försäkringskassan kontaktar arbetsgivaren innan tre månader av sjukskrivningen passerat, för att se om inte mina arbetsuppgifter kan ändras så att jag kan jobba lite mer och att efter sex månader ska försäkringskassan kolla om det finns någon annan arbetsgivare som jag kan jobba hos mer än vad jag gör nu osv.
Grundsynen är alltså: går det att få ur (smitaren) Britt några fler timmar av arbete än det hon gör nu. (Till lägstbjudande tänkte jag tillägga, för jag vet inte om detta också skulle innebära att jag om det var aktuellt skulle tvingas byta arbetsgivare till vilken lön som helst om någon annan arbetsgivare anser att jag kan jobba mer hos dem.)
Jag har sluppit oroa mig, eftersom jag klarar mig utan försäkringskassans ersättningar, men hur har andra det som är mer ekonomiskt beroende. Grundfrågeställningen för mig är fortfarande: Vilket samhälle vill vi ha?
A Ett samhälle som har en positiv människosyn, som tror på att människor vill bidra. Regelverket bygger på denna människosyn och medför att någon enstaka människa kanske smiter från sitt ansvar att bidra utifrån förmåga. Människosynen bygger på att alla ska ha rätt till en grundtrygghet och att samhället ställer krav utifrån individens förmåga.
B En människosyn som bygger på att alla människor (utom människor som är så rika att de inte behöver samhällets stöd) styrs av morötter och piskor. Sjuka och arbetslösa ska med ekonomiska medel tvingas till arbete för att få mat och husrum, utifrån principen ”Den som inte underordnar sig och bugar och bockar, trots att hon är beroende av samhällets stöd, ska med ekonomiska medel tvingas till underordning.” Att några oskyldiga drabbas får man stå ut med för principens skull.
Nuvarande regerings politik bygger på människosyn B.
PS. Jag vet att jag överdriver, för att bli tydlig.
Har tillbringat några härliga timmar i kväll på Reginateatern i Uppsala och sett och hört föreställningen Yeah,Yeah, Yeah. Tänker att under 60-talet fanns det mesta - mod, dumhet, solidaritet, kreativitet och framtidstro.
Trivs i min säng, där jag nu sitter och bloggar och lyssnar på P1 om Egypten. Gläds åt modet hos alla som fortsätter protesterar på Tahrirtorget. Bilden är hämtad från P1 webbsidor.
För övrigt är jag fortsatt trött, har ont i flera olika kotor och i bäckenet, men har inte behövt ta Ipren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar