Sortera och hitta mönster

Tror att det ingår i att vara människa att försöka se samband och hitta mönster. Sedan räcker väl inte alltid tiden till att göra det ordentligt.
Läser en avhandling av Anneli Andersson (Häyren Weineståhl) Vi blev antagligen för många –könskränkande behandling i akademisk miljö.

Anneli presenterar ett modellförslag på hur hen teoretiskt och praktiskt på ett djupare sätt kan förstå könskränkande behandling. Det som många tror handlar om enskilda kvinnor med personliga problem kan vara konsekvenserna av en könsmaktsordning där kompetenta kvinnor bryts ner av ”ickefungerande” män och deras nätverk. Anneli synliggör mönstren genom att beskriva fyra drabbade kvinnor. De utsatta kvinnorna ser inte heller genusmönstren särskilt tydligt och lägger precis som omgivningen delvis skulden för det som sker på sig själva och på enskilda individer.

Skönt att det finns forskare som synliggör dessa oacceptabla könsmönster och maktordningar. Tänk vad många människor som genom könskränkningar och andra trakasserier ger upp och blir sjuka. T ex blir många kvinnor kränkta just för att deras kompetens upplevs som ett hot av mindre kompetenta män

På jobbet har jag försökt hitta former och mönster för hur Vård & bildnings jämställdhets- och mångfaldsplan ska se ut. Det går trögt för det är så många olika aspekter som jag måste ta hänsyn till. Vi kommer att ta hjälp av Anneli Häyren Weineståhl i detta arbete. Det känns väldigt bra när jag känner mig så famlande och sökande och alla försök till struktur lätt blir till en ogenomskinlig röra.

Jag försöker också se mönster i min cancersjukdom, positiva mönster. Hösten 2005 försämrades cancerfaktorn och var runt årsskiftet runt 100. Jag påbörjade cellgiftbehandlingen i slutet av februari 2006. Ca15 var som högst (184) i slutet av mars och gick sedan ner för att så småningom anta mer normala värden. Från sommaren 1999 fram till februari 2006 hade jag bara fått olika former av antihormonell behandling.


Nu tänker jag på hur ont jag hade i sittbenet den våren. Ibland gjorde det så ont så att jag hade svårt att gå. Denna smärta har jag inte känt något av efter att jag började med cellgiftbehandlingar våren 2006, så mitt sittben har nog läkt..
Nu hoppas jag att jag också ska bli bra runt bäckenet i min S-led. Efter behandlingen i måndags känns det bättre, så kanske, kanske funkar behandlingen och kanske, kanske kan jag gå på enklare jympapass igen. 14 februari när jag träfar läkare nästa gång vet jag mer. Jag har ju haft ont och blivit bra förr, så ett litet mönster har jag hittat.

Nu har jag hittat bra bilder på skelettet på 1177