Dikt om mod och längtan efter fågelsång

Jag har en bok på mitt nattduksbord, Hopp och verklighet, som KG Hammar har skrivit ett kapitel i. Har inte hunnit läsa detta ännu, längtar, men det får bli i morgon. I K G Hammars kapitel finns följande dikt av Margareta Ekström.


INSTRUKTION FÖR SKALBAGGAR
”För att man ska kunna flyga måste skalet klyvas och den ömtåliga kroppen blottas

För att man ska kunna flyga måste man högst upp på strået också om det böjer sig och svindeln kommer

För att man ska kunna flyga måste modet vara något större än rädslan och en gynnsam vind råda"

I söndags när jag gick till Eriksberg hörde jag koltrastar, nötväckor, talgoxar och blåmesar, men det var inte direkt någon skön sång .

Jag fick behandling i går. Efter en snabblunch hemma tog jag bilen via jobbet och ut till Noors slott i Knivsta. Där har jag varit på konferens med mitt jobb från lunch till lunch. Det ligger vid en liten sjö, med ganska mycket lövträd som bildar vackra alléer och mer naturliga formationer längst med stranden och det vattendrag som för vatten till sjön. Vill återvända till Noors slott i början av maj, när fåglarnas sångkörer är som starkast. Längtar till våren, ljuset och mer lättframkomliga vägar.

Läser ovanstående dikt några gånger och fundera på vad jag vill samla kraft och mod inför. Mod behövs men kanske inte från mig just nu. Längtar efter att släcka lampan och få sova.