Ledarskap

Socialdemokraterna ska utse ny partiledare på sin kongress i vår och miljöpartiet ska välja nya språkrör. Lars Ohly ifrågasätts offentligt som partiledare för vänsterpartiet. Det finns därför skäl att diskutera vilka egenskaper som är viktigast hos en partiledare, alternativt två språkrör.

Ronald Reagan, tidigare president i USA var skådespelare. Det kan verka vara en bra kompetens, för då är man ofta skicklig på att få ut ett budskap, oavsett budskapets innehåll. En partiledare/språkrör måste kunna kommunicera ett budskap på ett lättillgängligt sätt. Om budskapet inte är underbyggt av kunskap utan enbart spelar på lyssnarnas känslor blir skådespelartalanger däremot farliga ledare. En ledare bör se till att ha kompetenta personer runt sig som bidrar med omvärldsbevakning och välgrundad kunskap. Idag är det alldeles för mycket fokus på marknadsföring och paketerade budskap som ska gå hem hos en majoritet av befolkningen. Demokrati ska inte likställas med att det alltid finns en majoritet av befolkningen bakom varje beslut. Alla nya hållbara idéer har enbart en minoritet bakom sig från början.

Mona Sahlin har efter valet kritiserat den politik hon själv har drivit under valrörelsen. Hennes roll som partiordförande var tydligen att samla partiet och lyssna inåt. En ledare ska stå upp för en politik man tror på och inte enbart vara en kommunikatör av andras budskap. Jag vill ha engagerade ledare, som också vågar driva egna frågor. Jag tror att en ledare behöver ha ett eget driv och då är det naturligt att en ledare ibland misslyckas i att få med sig partiet i enskilda frågor. Det behöver man inte avgå för. Förluster och misslyckanden är en del av livet och det viktiga är att hen lär och utvecklas och vågar stå upp för att ett ledarskap aldrig är samma sak som att alltid ha ”rätt”. Däremot bör en ledare kliva åt sidan om den egna huvudinriktningen helt skiljer sig från partimajoritetens och partiets tagna beslut.

En ledare ska inte vara en maktspelare, men däremot förstå maktspelet. För att kunna hantera allt maktspel som pågår inom politiken, bör en ledare ha perspektiv på sig själv och den grupp hen leder. Jag tror på devisen att hen ska ”leva som hen lär” och för att utveckla ett mer jämlikt samhälle måste egostiiska maktspelare avslöjas och inte premieras. Jag tror det är viktigt att ha egna erfarenheter utanför det egna partiet och umgås med människor som inte är en del av partipolitiken. Det finns mycket forskning runt maktfrågor. Ett normkritiskt förhållningssätt på den egna organisationen, där hen vågar bredda normerna och tillåta fler olika perspektiv , tycker jag är viktigt. En ledare ska vara demokratisk, jämställd och jämlik och ge utrymme för reflektion och processer.

Mina viktigaste krav på en ledare är alltså:

1. Budskapen kan vara känslomässiga men ska vara underbyggda med kunskap
2. En ledare ska våga stå upp för egna åsikter och lära av sina misstag
3. En ledare ska förstå maktspelet men inte vara en integrerad del av det. Hen ska våga reflektera runt egna och partiets normer och driva demokratiska processer.

Dessutom tror jag på delat ledarskap med två språkrör istället för en partiordförande. Den viktigaste egenskapen hos en ledare är att det är en reflekterande och mogen människa som kan samarbeta.