På Facebook har Leil-Zahra Mortada lagt ut bilder på kvinnor som agerar. Det är lätt att tro att det bara är män som är modiga i kampen när man lyssnar på media, men som alltid i historien är det modiga människor som kämpar för demokrati och jämlikhet.
Nu har jag läst KG Hammars artikel som jag nämnde förra tisdagen Dikt om mod och längtan efter fågelsång Den heter Att själv vara en del av sitt hopp och handlar om relationen mellan vårt hopp, oss själva, vår självförståelse, våra möjligheter och våra val. Hammar skriver om mänsklig delaktighet i en ofullbordad skapelse. Vi kan t ex aldrig ändra på andra världskrigets försök till utrotning av judar, romer, homosexuella och kommunister, men vi kan bli mer medvetna i de val vi ständigt på nytt ställs inför.
Artikeln bygger på tankar om skapelsen, evolutionen och mystiken. Evolutionen är ofattbar och gigantisk, så det är lätt att känna sin egen litenhet som människa. Samtidigt har vi ett ansvar och det är stort.
När det gäller mystiken hänvisar Hammar till Dag Hammarskjölds texter: ”Den mystiska upplevelsen
Alltid: här och nu – i den frihet som är ett med distans, i den tystnad som föds ur stillhet. Men – denna frihet är en frihet under handlande, denna stillhet är en stillhet bland människor. Mysteriet är ständig verklighet hos den som i världen är fri sig själv, verklighet i lugn mognad under bejakelsens mottagande uppmärksamhet. Vägen till helgelse går i vår tid med nödvändighet genom handling”.
Hammar skriver också att ödmjukhet och stolthet hör ihop. Ödmjukhet är tomheten och stoltheten kommer av det som fyller tomheten med fullhet.
”Det är denna världen Gud älskar och vill fullända, inte lämna åt sitt öde. Frälsning blir inte en utväg från denna världen utan en väg in i den, en ansvarstagande väg, en kallelseväg. Frälsning till världen och inte frälsning från världen.”
”Guds handlande består inte i något allsmäktigt ingripande utifrån, en intervention, utan snarare på en Allerstäders Närvaro som på ett icketvingande sätt försöker locka oss att göra Guds handlingar. Anden är ett sätt att tala om denna Guds Närvaro överallt, i allt, och bortom vår kontroll.”
”Den teologiska tolkningen av evolutionen som kallas processteologin ser Guds närvaro i processerna som den/det som skapar ständigt nya möjligheter, som i varje nytt ögonblick erbjuds oss väljande varelser. Gud tvingar oss inte att välja det godas möjlighet. Men genom dess icke-tvingande närvaro i varje valsituation kan vi i tystnad och stillhet urskilja ett tilltal, ett kärlekens tilltal som vill i frihet locka oss att handla i kärlek och bli en del av Guds kärleksbygge i världen. Att Gud har skapat mig med potentialitet och möter med nya möjligheter i varje nytt ögonblick betyder att jag själv är bärare av hoppet. Det är jag som kan göra skillnad. Jag kan öva upp min lyhördhet i Nuet, i Mötet, i Ögonblicket. Jag kan se mitt värde som Guds skapelse med valmöjligheter och inte förlora mig i misströstan och självförakt. Gud är tålmodig. Gud väntar. Gud hoppas tillsammans med mig och dig, att vi ska våga välja Guds vilja framför vår egen egoistiskt färgade. ”
Jag har tidigare skrivit om min Gudstro Om Gudstro om jag nu överhuvudtaget tror på en Gud. Jag är osäker och märkte när jag nu igen läst Hammars artikel att jag hade svårt att använda ordet Gud. Gud känns främmande för mig. Men finns det en Gud så är det för mig en sådan Gud som Hammar beskriver. Oavsett Gud finns eller inte, så blir jag glad av att läsa Hammars artikel.
Varje människa är betydelsefull. Ingen människa kan tvingas att välja det godas möjlighet och det krävs mod att våga välja ett handlande i kärlek. Men möjligheten finns i varje stund och jag tror på att vi närmar oss en annan mer kärleksfull, jämlik och fredlig värld, att mänskligheten sakta men säkert lär av sina misstag.
Och jag tycker att kvinnors och mäns agerande i Egypten visar att utvecklingen går åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar