Har sovit gott i flera nätter. Är trött men oroar mig nog inte mer än vanligt. Idag har jag gjort min yoga-CD. Märks att kroppen inte riktigt orkar, men det funkar att göra nästan allt i programmet. Tänker på det här med att ha motstånd för vissa aktiviteter eller att ha svårt att göra sina vanor sundare.
Bestämde mig innan jag fick veta att cancerfaktorn stigit att jag skulle göra ett ordentligt yogapass minst två gånger i veckan. Sedan sköt jag yogandet framför mig flera gånger med tusen ursäkter om att jag var för trött, skulle bara göra en annan sak först etc. Nu har jag i varje fall yogat fem gånger på två veckor, så jag känner mig lite nöjd. Hoppas att yogan kan förlänga mitt liv.
När min dotter var liten var jag rökare, minst 10 cigaretter om dagen. Ville förstås sluta, men lyckades inte förrän min dotter en dag efter förskolan sa: Mamma, jag vill inte att du ska dö av din rökning. Då fick jag tillräckligt med motivation och kraft att sluta, men rökvanan var väldigt svår att bli av med. Har pratat med storrökare, alkoholister och överviktiga om hur svårt det är att bryta destruktiva vanor. På ett ytligt plan kan man säga att ”det bara är att bestämma sig”, men om det var så lätt så skulle det inte finnas en enda människa som var beroende av socker, alkohol eller nikotin. Kraft att ändra vanor och missbruk kräver massor med inre motivation och mod. Jag har en vän som äntligen har tagit tag i sina rökvanor och det gör mig så glad.
För övrigt har jag varit hos min älsklingsfamilj, blivit bjuden på mat och fått massor med kramar från mina härliga barnbarn. Mår trots omständigheterna riktigt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar