Vardagsgörat

Som ensamlevande i en bostadsrätt har jag få vardagliga måsten. När min dotter var liten och när jag var kommunalråd krävdes mer rutiner och planering för att hinna med. Nu har jag gott om tid till att göra det som behövs. Ändå har jag svårt att hinna med.

På min göralistan står:
• byta till dubbdäck på vintercyklen och fixa kedjeskyddet
• byta till vinterdäck på bilen
• städa
• betala räkningar
• ordna för några klätterväxter så att de inte hänger och dinglar i luften
• höststäda balkongen
• köpa ny fåtölj

I morse när jag vaknade valde jag mellan att byta däck på bilen och åka till Ackis. Det blev labbesök idag, så får jag se om det blir däckbyte på bilen på fredag. Hur hann jag förr? Tror att jag har ett lugnare tempo idag och att jag oftare unnar mig att skjuta upp saker.


Det kanske också är att åldras att låta var sak ta sin tid. Tänker på ålderstrappan, där man är högst upp som femtioåring. Jag är 56 år så jag har börjat kliva neråt. På jympan i går konstaterade jag att jag nu har gott kontinuerligt på Friskis o Svettis i tio år. Det märks på både mig och andra att vi blivit äldre.

Det är klart att det på flera sätt är tungt att känna att kroppen orkar mindre och att krämporna blir fler. Enda vägen framåt är att acceptera, men jag tillåter mig också att sörja. Och inser att det är ganska behagligt med en mer kravlös vardag. Jag får mer tid till att bara vara.