På samma sätt är det med min oro och farhågor om när jag ska dö. Ibland tror jag att jag bara lever ett år till. Vid andra tillfällen känns det som att jag ska kunna bli minst 80 år.
I förgår jag skrev jag om ursinneskänslor när jag hörde människor uttala att deras ekonomi var mycket viktigare än andras dödligt riskfyllda arbetsmiljö. Cynismen när personer får det att låta som om alla människor bara kan byta jobb och välja något annat väcker ursinneskänslor hos mig. Människors villkor och möjligheter är så ofattbart olika i dagens Sverige och skillnaderna är ännu större mellan individer i olika delar av världen
Andra stunder känner jag mig trallande glad eller alldeles gråtfylld. Känslor stormar ibland runt i mig och gör det mycket oftare nu än för fem år sedan. Vet inte om det beror på att jag tillåter mig att känna efter mer idag. Har i varje fall blivit mycket bättre på att skilja på vad jag känner och hur jag tänker om olika saker och olika människor. Mina känslor har något att lära mig. Däremot finns det sällan skäl att visa upp känslorna för människor som inte står mig nära. Ursinne kan t ex vara en väldigt stark drivkraft, men jag tycker inte man ska använda sig av starka känslor som politisk metod.
För övrigt känner mig som en riktig rugguggla idag, har problem med svaghet i handlederna och lite ont i bäckenet. Samtidigt är min rygg mycket välfungerande om jag jämför med slutet på sommaren när jag hade svårt att böja mig.
Akvarell som min bror målat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar