Jag är en person som tar lång tid på mig för att bestämma ”hur det är” och definiera ”hur andra är”. Bilder, tankar och frågor växlar över tid och jag tillåter dessa växlingar. Just nu känner jag mig ganska lågmäld och lite behagligt nere. Skönt att låta känslor och tankar smälta samman i en långsam stillhet.
Efter jobbet stack jag iväg på ett jympapass. Tänkte innan passet
• Orkar jag? -Jag prövar och får se hur det går
• Ska jag ta en värktablett innan? -Jag prövar hur det går utan värktablett
• Är det här bra för mig? -Jag känner in hur det känns
• Jag kanske ska göra yoga hemma istället? -Jag cyklar iväg och så får jag se
• Detta kanske är mitt livs sista jympapass? -Kanske, kanske inte
Det gick bättre än i måndags att jympa. Jag kände visserligen av både handledssvagheten och bäckenet, men det funkade fullt ut hela passet. Mina känslor pendlade mellan sorg och glädje. En stund grät jag, men jag såg nog mest glad ut. Nu tror jag att jag kommer att klara fler jympapass, men jag är inte säker.
Åter hemma har jag badat och lagat mat. Sedan har den man jag träffade i somras varit här och vi har haft långa och bra samtal. Nu har han åkt och jag sitter här i min sköna säng, med datorn i famnen. Har många tankar om andra och ”hur de är” . Men jag vill inte bli definierad av dem hur jag är och vill inte heller definiera dem. Däremot försöka få lite tydligare konturer på både mig själv och av andra, försöka förstå lite mer och söka fler perspektiv. Känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar