Jag är en tävlingsmänniska. Jag har åtminstone i vissa sammanhang triggats av att försöka vinna, liksom många andra medmänniskor. Jag ser denna tävlingsegenskap som väldigt ytlig. Det är inte lusten att vinna som är min stora drivkraft, utan att jag vill ”göra gott”. Vi människor är alla sociala varelser som är beroende av varandra och mår bra av att känna att vi bidrar till ett bättre samhälle. Viljan att bidra möter jag hos alla människor, men däremot medför rädslor att framstå som förlorare att många inte engagerar sig. Rädslor för att förlora gör att många blir passiva.
En av mina favoritböcker heter ”Vinna utan tävlan” Den amerikanske forskaren Alfie Kohn avfärdar i boken en rad myter om konkurrensens goda effekter. Han visar hur samhället styrs av konkurrenstänkande och hur negativt det påverkar oss. Boken gavs ut i USA 1986 och en översättning trycktes första gången i Sverige 1990. Sedan dess har konkurrensutsättningen flerdubblats i Sverige och genomsyrar nu ännu mer av samhället.
En delvis synlig, delvis osynlig norm i dagens samhälle är att människor ska framstå som lyckliga vinnare. Konkurrenssamhället gör att misslyckanden ska döljas. Normen är att i stället för att synliggöra och granska sina egna misslyckanden, så ska de döljas, gömmas undan. Det tar tid att förändra normen. Jag hoppas fortfarande på en rödgrön seger, som börjar bygga sundare och mer socialt fungerande normer, där mänsklig framgång är att lära sig av sina misslyckanden.
Jag har tidigare skrivit om att vara offer; se Fortsatt ont i ryggen Jag har också skrivit om vikten av egenmakt. Se Makt inflytande och skuld
Jag tror att ett skäl till att många röstar på borgerliga partier är att de tror att vänstern är kravlös. Många människor har mött någon som lever på socialbidrag, A-kassa eller sjukförsäkringssystemet trots att man är arbetsför och det finns jobb som man kan få. Jag anser att vänstern som kravlös framförallt är en myt som de borgerliga partierna för fram. Det finns kravlösa företrädare i alla partier och det finns smitare som inte tar ansvar för sin situation i alla klasser och i alla etniska grupper. Det är enklare att tycka synd om och vara kravlös mot sina medmänniskor, men det är inte människovärdigt att enbart se andra människor som offer.
Alla kan vara offer i vissa situationer och några är mer utsatta än andra, men detta är inte samma sak som att man aldrig kan bidra till det gemensamma och ”dra sitt strå till stacken”. Jag tror på människan, jag är övertygad om att vänsterns politik är den politik som leder till ett bättre samhälle, men jag tror att de rödgröna bör vara tydligare med sin människosyn och att det genom att ge människor egenmakt som vi ska utveckla samhället. Kravlöshet är ovärdigt.
För övrigt har jag ont i kroppen och undrar om jag kommer att leva om fyra år när det är val igen.
Jag känner definitivt som du, och jag förstår inte riktigt vad som "gått fel" i detta valet.
SvaraRaderaJag kan känna att blockpolitiken kan bli lite förvirrande, och linjerna suddas ut en smula. Jag menar då mellan de olika, unika partierna.
Men samtidigt är blocken en bra lösning i praktiken, så jag är lite kluven.
Jag tror på medmänskligheten, och jag känner att de rödgröna representerar den bäst.
Jag tror definitivt att du är med även vid nästa val.
Jag följer dina tankar om människovärde.
SvaraRaderaNär man följde deabatterna och mediabevakningen före valat kändes det ibland som om det vore ett idrottsevenemang i stället för en diskussion om hur vi människor skall kunna hjälpa varandra till en bättre framtid.
Nu gäller det att riksdagen och den rebgering som vi får visar att de håller de mörka krafterna stången. Bästa sättet är att de aktivt visar att de bryter segregationen på arbetsmarknaden, att de rustar upp millionprogramshusen, att de värnar om förföljdas rätt att komma hit, att de slutar slänga ut människor till fortsatt förföljese och död. Jag hoppas att något gott kan komma ur något ont, trots allt... OCH DU , min älskade vän skall leva nästa val också!!!!! Kram från Astrid