Mitt barnbarn sover lugnt och stilla i sin säng. Tillitsfull till vuxenvärden. Vi har lekt, pratat och läst. Haft det stillsamt och mysigt. Jag njuter av tystnaden, mörkret runt mig och att få ägna ytterligare några vakna timmar i morgon åt mitt barnbarn.
Samtidigt oroas jag över framtiden, över att lögner i politiken kan vara lönsamt och att triangulering kan framställas som något positivt.
För mig handlar politiskt arbete om att ha en inriktning och arbeta för ”det goda samhället”. När jag läser och lyssnar på media framstår politiskt arbete snarare som en tävling när det gäller att vinna och få mer makt. Vem vann duellen och vem har bäst personliga egenskaper för att leda landet, inte vem som har klokast idéer som verkar möjliga att förverkliga?
Vårt jordklot har förutsättningar att föda alla människor som lever idag. Vi människor har tillräckligt med kunskaper för att bygga fredliga samhällen, där alla får bostad, utbildning, kläder, sjukvård och mat. Vi kan gemensamt arbeta för att minska den manliga konkurrenskulturen och öka jämlikheten och därmed öka fredligheten och tryggheten. Istället är jag rädd för att alltför många låter sig luras av moderaternas blå dunster så att färdriktningen fortsätter åt fel håll.
Jag är rädd för att mina barnbarn inte ska få samma möjlighet till ett bra liv som jag hittills har fått. Jag är orolig för framtiden. Det går fort att rasera och det tar lång tid att bygga nytt. Och om färden fortsätter åt fel håll kommer det inte bli möjligt att bygga fredliga samhällen, då har makthungriga människor förstört det här jordklotets förutsättningar att föda jordens befolkning. Jag hatar patriarkatet!
Läs gärna Män för jämställdget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar