Min läkare menade på att stegringen kan vara en naturlig svängning och visade på att andra kemiska ämnen också växlar från gång till gång i blodet. Han har skrivit en remiss om att jag ska göra magnetkameraundersökning inför nästa läkarbesök om fyra veckor. Är cancerfaktorn sämre eller magnetkameraundersökningen visar på försämringar i skelettet, så får jag då byta behandling. Alternativen är framförallt Taxol med behandling två veckor av tre eller ett annat cellgift som jag glömt vad det heter (vanedolin?) med behandling två veckor av tre.
På mina frågor om risken för kotkompression eller andra allvarliga försämringar, menade min läkare att jag har ett starkt skelett och att alla års behandling med Bondronat påverkat positivt. Han tyckte att jag kunde gå på medeljympa och också hoppa om det kändes bra, så det blir nog ett sådant pass idag kl 17.30. Läkaren sa också att eftersom mina värden avseende vita och röda blodkroppar och trombocyter ser så bra ut, så behöver jag inte vara orolig för benmärgspåverkan i dagsläget.
Jag känner mig ganska tillfreds med mitt arbete. Hade ett bra möte med min allra högsta chef idag och känner stöd. Detta ger mig energi och tro på att jag kan bidra tillförändrade attityder och förhållningssätt avseende jämställdheten och mångfalden inom min förvaltning med över 10 000 anställda. Jag känner alltså en stark motivation just nu att fortsätta arbeta och hoppas och tror att kroppen hänger med ett tag till.
Under cykelfärden hem tänkte jag på andra kroniskt sjuka, på diabetespatienter som riskerar försämringar av blodcirkulation och syn, på MS-patienten som lever med risken för nya allvarliga skov som bryter ner kroppen, m.fl. Vi är många med kroniska sjukdomar som kämpar på i olika sammanhang. Det ger också perspektiv åt mitt liv och att jag vill vara en som orkar länge till.
Det är nästan alltid jobbigast inför ett läkarbesök. Jag blev kvar på jobbet länge idag och cyklade ganska försenad iväg till Ackis. Förseningen berodde nog delvis på min förmåga att ”ska bara göra klart det här också” innan jag fortsätter med nästa aktivitet. Men jag tror att förseningen också beror på att jag vill fortsätta vara i en positiv bubbla av andra tankar än cancer.
Det blev alltså en cykeltur i ilfart och jag var framme i tillräckligt god tid för att hinna fylla i frågeformuläret innan klockan blivit 14.30 som var den utsatta tiden för själva läkarbesöket. Min läkare var försenad trekvart så det blev en lång väntan. Jag väntade först i väntrummet och sedan i det särskilda undersöknings/besöksrummet. Under väntan blundade jag och gjorde ”Jin schen ”(vet inte hur det stavas men det innebär att jag håller vänster hand runt höger tumme så länge jag har lust eller till jag känner pulsen, byter sedan och håller höger hand runt vänster tumme, byter sedan till höger hand runt vänster pekfinger o.s.v.) Det blev mycket ”jin schen” eftersom väntan blev lång.
När jag satt så i det särskilda besöksrummet kom samma tanke/känsla som kan komma lite då och då och finnas koncentrerat i hela kroppen. All cancer ska bort -jag ska bli helt frisk, all cancer ska bort - jag ska bli helt frisk, all cancer ska bort - jag ska bli helt frisk.
Bilden är tagen på min gamla tomt och all växtlighet är raserad till förmån för två nybyggda hus sterila gräsmattor och några pinniga träd och buskar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar