I söndags hade jag gympaskor, både när jag var på sjön och sedan när jag gick i skogen. Därför har jag igen fått blåsor (blodblåsor) på insidan av stortårna, som en konsekvens av värme och åtsittande skor.
Ryggen är betydligt mycket bättre. Har idag nästan inte haft något ont.
I morse var jag på labb och tog blodprover. När labbassistenten frågade hur jag mådde berätta jag om mina ryggproblem och oro inför morgondagens läkarbesök. Vi pratade sedan om att detta liv har ett slut och olika förhållningssätt och strategier som människor som drabbas av svåra sjukdomar har. En reaktion på att bli medvetandegjord om kroppens nedbrytbarhet är att bli arg och tycka att livet är orättvist. Denna reaktion tyckte hon var vanlig hos människor som levt ett bra liv och tagit ansvar för sin egen hälsa.
Igår var jag och sjöng i kören i flera timmar inför lördagens kulturnatt i Uppsala. Idag har jag varit på torget i Enköping för att prata jämställdhet. Miro som var med fotade och lade ut på facebook.
Just nu har jag lite orospirrningar inför morgondagens läkarbesök, samtidigt som jag känner en viss tillförsikt inför att cellgiftbehandlingen nog ändå fungerar. Och så kommer i mitt huvud: Får man utmana ödet genom att skriva om positiva förväntningar? Tänker jag som inte tror på ödet.
På fredag ska tandläkaren fortsätta rotfylla mina tänder. Hoppas att hon också hittar och kan rotfylla den tredje roten, så jag slipper gå till specialist.
Jag tänker på dig idag och håller tummarna HÅRT!
SvaraRadera