Mitt svar har för det mesta varit sådär. Alternativt har jag svarat bra om jag inte vill utmärka mig, för det känns som om bra eller mycket bra är det förväntade svaret. Särskilt denna sommar när det varit fint väder, bör man svara positivt. Om regnet öst ner hela sommaren finns det mer utrymme för klagan.
Mitt sådärsvar beror på att jag visserligen gjort en massa trevliga saker, umgåtts med barn och barnbarn, haft trevliga utflykter, varit på yogaläder, men samtidigt känner jag att jag vill så mycket mer med sommaren. Framförallt vill jag gå ner i en nervarvad sommarlunk och samtidigt göra någon lite rejäl sak. Min sommar har varit plottrig och inte tillräckligt ”lev här och nu”. Min idealsommar innebär minst tio dagar i en sommarstuga, någon lite längre semesterresa, umgänge med barn, barnbarn och övrig släkt, läsning av böcker, meditation, hängmatteliv och så en rejäl skopa natur och hav.
Samtidigt som jag har alla dessa förväntningar på vad en sommar bör innehålla, så ser jag bakåt på mina tankar i våras. Då visste jag inte om cellgiftbehandlingen skulle hjälpa, om jag skulle byta cancerbehandling, om jag skulle få ont, om jag skulle kunna ha skor som fungerade att gå i, om jag överhuvudtaget skulle fungera i några somriga sammanhang. Och jag tänker på alla på vårt jordklot som drabbats av översvämningar, eldsvådor, oljeutsläpp och andra katastrofer. Fler tankar är på alla som inte har råd att jag göra något pga fattigdom och jag tänker särskilt på alla barn och unga som aldrig fått ha semester någon annanstans och som kanske aldrig heller kommer att få ha semester. Allt är relativt.
Summasummarum har jag haft det bra i sommar och det ingår i mänskliga normen en att ställa rituella frågor till sina vänner och arbetskamrater om hur sommaren har varit. Klaga lite kan jag göra för mig själv och tillsammans med vänner som jag också skrattar och njuter tillsammans med. Klaga bör man, annars dör man och klagar gör man ändå dör man eller?
Bilden är gjord av Helena Davidsson Neppelberg
HejBritt. Nu gör jag ett försök att skicka en kommentar, jag vet inte om jag lyckas, jag har försökt förr men det har inte fungerat. Och hur gör man om man inte vill att andra ska kunna läsa vad man skriver? Fast det spelar kanske ingen roll. Du skriver så öppenhjärtigt om allt så varför skulle inte jag... Din blogg är så välredigerad och fin i layouten och du har så många vackra bilder och du skriver så man blir berörd. Ibland om de verkligt storaoch svåra frågorna, ibland om det lilla i vardagen. Som nu det här t,ex att komma tillbaka till jobbet efter smestern och de nästan rituella frågorna, vad man har gjort. Det brukade kännas lite jobbigt minns jag, för oftast hade jag inte "gjort" nånting mer än varit hemma och trivts med det. Den där sommar-tillvaron att bara ta det lugnt och låta dagarna flyta på, den har jag ju så att säga gratis hela tiden och jag känner mig oerhört tacksam för att det är så. Jag lever väldigt nära naturen, du vet, bara jag ska gå från ett rum till ett annat måste jag ju gå ut, och regnar det så regnar det på mig, lyser solen så gör den det på mig,ärdet lågtryck så blir jag också låg osv. För mig räcker det ganska långt den här tillvaron. Just nu i alla fall.Jag hoppas på många ler varma sommardagar, det är för tidgt med höst redan. Kram från Astrid.
SvaraRaderaKram tillbaka till dig Astrid/britt
SvaraRadera