Lite då och då när jag cyklar tänker jag på hur sårbart livet är. Det kan räcka med att jag vinglar till när jag kör bland bilar eller att jag inte ser en annalkande bil när jag ska över vägen för att mitt liv ska ta slut.
När jag kör bil tänker jag på att lite ouppmärksamhet bakom ratten kan medföra att jag har släckt en annan människas livslåga, om det vill sig illa. Visst kan jag förvånas över hur en del cyklister kör, men jag blir betydligt mer upprörd över hur okoncentrerat och nonchalant en del bilister uppträder.
Det är väldigt vanligt med mobilpratande bilister. Ofta när jag ska korsa vägar vid stoppljus ser jag bilförare komma med en eller ingen hand på ratten och en mobil i ena handen mot örat.
Det är bara någon vecka sedan som en mobilpratande kvinna körde mot rött, samtidigt som jag som cyklist hade grönt ljus och skulle korsa hennes färdriktning. Tur att jag kollade om det kom någon i den fil hon körde och hann stanna. Jag tror att denna bilchaufför inte var medveten om att hennes brist på uppmärksamhet medförde att hon begick ett lagbrott (körde mot rött) och dessutom kunde ha skadat en cyklist.
Döden kan komma snabbt eller långsamt och som individ kan man vara förberedd eller oförberedd. En del snabba dödsfall och allvarliga olyckor går att förhindra genom att förbjuda telefonprat utan handsfree. Mångas liv kan också räddas genom införandet av maxfart 30 km/h. Alla bilister bör vara medvetna om att man kör ett fordon som plötsligt kan bli en dödsmaskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar