Lars Björklund har bl a varit sjukhuspräst på onkologen i Uppsala och är nu på Sigtunastiftelsen.
Tänker på hans böcker och texter när jag nu har fått flera kommentarer från andra kvinnor som har cancer och är oroliga över vad de har framför sig. Så här börjar en av hans artiklar
"När ingen tröst finns
Även om vi i de flesta fall kan se att människor reser sig ur djup förtvivlan och att omsorg, närhet och behandling ger resultat finns det hela tiden situationer som är hopplösa och människor som inte blir hjälpta. Ingenting blir bättre och allt som görs skapar bara oro och förtvivlan, både hos den drabbade och hos hjälparen.
När vi berättar om olika behandlingar och sätt att möta människor är det ofta de lyckade exemplen vi presenterar. Men, vad gör vi när ingenting går att göra? Vad säger vi när ingenting kan sägas? Hur förhåller vi oss till det som bara är hemskt och utan lindring?"
Läs hela Lars Björklunds text här
Den av hans böcker jag uppskattat mest heter "Modet att ingenting göra"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar