”Jag känner att jag kan göra precis vad som helst. Jag kanske är en romantiker, men jag känner att jag kan göra precis vad jag vill. Det kan vara svårt, jag är svart, och det har så många människor talat om för mig. Det kommer att vara en utmaning, men jag känner att jag är redan så van vid att allting ska vara en utmaning hela tiden. Det enda är att jag… om jag någon gång i livet skulle se tillbaka och känna att ingen känner mig, ingen vet vem jag är; alla vänner, pojkvänner, arbetskamrater ser mig som ’den svarta kvinnan från Afrika’, istället för att se mig som den person jag är, som alla andra, som har ett namn, ett ursprung, hund, katt, medan jag ses som dendär afrikanen, det tycker jag är lite kusligt.”
Ovanstående är ett citat från en ung kvinna. Texten ingår i rapporten ”Att färgas av Sverige” som finns på Diskrimineringsombudsmannens hemsida.
Rapportförfattarna har intervjuat 33 ungdomar och unga vuxna med afrikanskt ursprung. I rapporten framkommer tre olika strategier som är vanliga att använda. Syftet med strategierna är att få vardagen att fungera, när man har en utsatt position.
Den första strategin innebär ett osynliggörande av händelsen, eller att använda förklaringar till det inträffade som inte har med kränkningen att göra. Man lägger ansvaret för det som hänt på sig själv.
Den andre strategin innebär ett distanserande från upplevelser av rasism och utanförskap. Individen flyr från den plats där kränkningarna skedde. Det kan innebära att flytta, att byta jobb, att byta socialt umgänge m.m.
Den tredje strategin är att ta kontroll över sina egna upplevelser och försvara sig, alltså att stå uppför sig som person och de egna rättigheterna.
Denna rapport handlar om personer med afrikansk bakgrund, men samma strategier används nog av alla människor som är utsatta för kränkningar utifrån grupptillhörighet.
Som individer med olika grupptillhörigheter är vi olika mycket utsatta, men att vara kvinna och cancersjuk kan också innebära att man är utsatt och får kämpa för att fortsätta ses som individ och inte som en sjukdom med kvinnligt kön. Och jag tror att alla cancersjuka funderar över hur besvärliga vi ska orka vara med våra krav på ett bra bemötande och en bra medicinsk behandling.
Jag har använt både den första och den tredje strategin i mina möten med sjukvården. Däremot har jag aldrig känt behov av den andra strategin, som när det gäller cancersjukdom handlar om att byta sjukhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar