Sedan jag hörde på nyheterna i morse att Israelisk militär angripit den fredliga och humanitära konvojen Ship to Gaza har jag svårt att tänka på annat. Hoppas att fler människor efter detta angrepp inser att dagens Israel är en rasistisk stat som förtrycker palestinier. I en nyligen publicerad rapport anklagade FN:s humanitära hjälporganisation Israel för att avsiktligt störa FN:s hjälpinsatser för palestinierna på Västbanken och i Gaza. Hoppas att FN:s möjligheter att agera för fred i området nu stärks och att alla som bor i Israel/ Palestina/Västbanken/Gaza får sina demokratiska och mänskliga rättigheter tillgodosedda. Hoppas att Israels angrepp på fredliga människorättsaktivister leder till att våldsspiralen bryts och blockaden av Gazas befolkning hävs.
Jag var i Israel/Palestina hösten 2005 och då blev Israels rasistiska politik så tydlig för mig. Jag har själv blivit visad hur Israels bygglovspolitik i Gamla staden i Jerusalem medfört att judar byggt ett eget hus ovanpå palestiniers hus, jag har blivit visad raserade palestinska hus, muren som avstänger palestinier från sina egna odlingar, palestinier som tvingas köa vid muren i timmar med k-pistar riktade mot sig för att de behöver ta sig till och från jobb, sjukhus, släktingar m.m. Det finns hur många bevis som helst för att palestinier ständigt kränks, trakasseras och blir behandlade som djur. Denna omänskliga vidriga politik måste få ett slut.
För övrigt ska jag betala in mer pengar till projektet för det behöver fortsätta. Så här står det på facebooksidan om projektet. ”Ship to Gaza är en humanitär hjälpaktion för de instängda invånarna i Gaza. Projektet är religiöst och partipolitiskt obundet. Alla som vill bidra till projektet är välkomna att sätta in valfritt bidrag till PG 4 63 59 – 6.” Du kommer till Ship to Gaza här.
Just nu tänker jag väldigt lite på cancer. Ryggen var inte bra i morse men har blivit bättre under dagen, så nu har oron minskat. Jag tänker däremot med oro på de tre Uppsalabor som färdades med Ship to Gaza. Två som fanns på det fartyg som stormades först är fortfarande försvunna, en religionsprofessor och en idéhistoriker från Uppsala universitet. Den tredje uppsalabon har förts till Elafängelset i Beersheba. Min oro för dem beror på att jag träffat två av dem, jag ser deras ansikten framför mig när jag tänker på dem. Att oroa sig för alla människor som far illa, kränks och hotas går inte. Då kan man inte göra annat och min oro gör inte att andra människor mår bättre.
Jag har just nu lätt för att gråta. Jag gråter av ilska och sorg över Israels angrepp. Samtidigt känner jag stor glädje och ödmjukhet för alla modiga fredsaktivister som färdats med Ship to Gaza. I går grät jag också av glädje över att bli firad på mors dag, så känslorna rasar åt olika håll.
I morgon tänker jag demonstation mot Israels angrepp och för att blockaden av Gaza ska upphöra när jag slutat jobba. Därefter ska jag iväg till kören.
När jag läste om allt det rasistiska som du sett i Jerusalem kom jag att tänka på vad jag såg när jag var där på 70-talet. Vi var två flickor, jag från Sverige och en från USA som reste till Västbanken för att köpa vackra korsstygnsbroderade sammets- och sidenklänningar. Sådana som kvinnorna på Västbanken bar. Vi reste till Hebron. Min väninna kunde lite arabiska för hon hade en kristen arabisk pojkvän. Men vi fick inte prata med några kvinnor för deras män svarade alltid i deras ställe. Vi såg också pappor och mammor slå sina barn riktigt hårt för till synes ingenting, t.ex. ett uppnosigt tilltal till föräldrarna, och jag var chockade över det. De var chockade över min reaktion och sa att i en god uppfostran ingår mycket aga. På kvällen skulle vi sova på ett vandrarhem i Hebron och vi blev glada över att de flyttade på de andra gästerna och gav oss ett eget rum. Vi märkte inte att många unga män kom och bara tittade på oss utan att prata med oss. Sen kom israeliska polisen och araberna var snorkiga mot dem så det var vi också. Vi tyckte inte att de hade nåt där att göra. Men de tog oss i polisbilen och körde oss halvvägs till Jerusalem. Där stannade de och stoppade den första bilen som kom förbi och sa åt dem att köra oss till Jerusalem. Vi berättade för araberna i bilen vad vi varit med om och att israeliska polisen var maktmänniskor som vi hatade. Jag vet inte om araberna i bilen var kristna, muslimer eller druser, men de sa åt oss att vi var jubelidioter som inte fattade att vi var på väg att råka ut för en gruppvåldtäkt och att den israeliska polisen just räddat oss.
SvaraRaderaMed denna historia vill jag berätta att allt inte är så enkelt som elaka israeler och stackars palestinier. Det är olika kulturer som båda gör fel. Alla palestinier i de israeliska fängelserna får använda telefon, och får besök av Röda Korset. Isreler som tillfångatagits av pelestinier får inte det. Israeler självmordbombar inte palestinska kvinnor och barn. Men visst utövar de sin makt med brutalitet. Båda sidor gör fel.
Jag tror inte på att dela upp i onda och goda kategorier eller i onda och goda stater. Så enkel är inte människan/värden. Därför gör naturligtvis båda "sidor" fel. Däremot har olika stater olika mycket makt och Israel är det land som har mest makt och möjlighet att bryta våldsspiralerna, men gör precis tvärsom.
SvaraRaderaTack för att du tog in min berättelse och tack för ditt svar. Nu ska jag till Karolinska för att i morgon opereras. De ska ta ut en av metastaserna för att sända till analys. De vet inte var huvudtumören finns. De har gjort utraljud, megnetröntgen, konventionell röntgen, tagit blodprover mm. Mellan varje röntgen tar det en-två veckor och sen måste jag vänta en vecka till tills de haft möte om röntgenresultatet. Jag är inte nöjd.
SvaraRaderaLåter tufft. Vi lever ju alla mer eller mindre i ovisshet om vad som väntar, men när det blir så konkret ovisst som för dig, så låter det väldigt tungt. Jag känner med dig och håller tummen för att du får svar snart och att det är en cancer du har som går bra att behandla.
SvaraRadera